Göteborgsposten – 31 mars 1862, sida 2

dem alla med oförsynt djerfhet begifva sig till konsuln för att anmäla sin ankomst. Då man hör dem, skulle man kunna tro, att de äro millionärer, och de ge sig mine af att vara gudfruktiga menniskor, som ända dittills fört en vandel, värdig anachoreterna. — Huru vet du allt detsa, Archibald? du har ju aldrig uppehållit dig i Frankrike? — Det är sannt; men i min egenskap af advokat har jag haft att göra med några af dessa herrar. Se Buxton der! fortfor Carlyle; betrakta honom väl, Isabel! Han har fått syn på mig, men han vet icke, om han skall passera förbi mig eller vända mig ryggen. — Hvem menar du? frågade Isabel, som hade svårt att i folkträngscln igenkänna den omtalade personen. — Den fetlagde junkern der med ljusa håret, som är klädd efter sista modejournalen och bär så många berlocker i sin urkedja. Ah, han har min själ beslutat sig för att trotsa min närvaro. Som ni behagar min bäste herre; häri Boulognas promenad är ni i fullkomlig sakerbet; men ni dristar er icke öfver till andra sidan af Kanalen! ... Se der är hans hustru i sällskap med andra damer. Denna sidenklädning, dessa granna band och dyrbara armband som hon bär, allt detta är frukten af en mängd broderier. De antaga här en förnäm mine, de efterapa den högre engelska socicteten! Det år verkligen ett sällsamt skådespel, och det skulls vara ett på samma gång intressant och nyttigt studium att til.bringa någon tid här bakom kulisserna till denna engelsktfranska scen, Är du trött Isabel?