Göteborgsposten – 31 mars 1862, sida 2

ugn på taburetten. Den för våra försvarskrasters ordnande nedsatta komiten lärer, efter hvad ryktet vetat berätta, hafva riktigt grundligt lagt sig ombord med de frågor den haft att lösa, och man kan derföre af dess arbete vänta genomgripande förlag till reformer. På den nye krigsministerns lott kommer nu, att frambära dessa förslag till stän derna och der understödja dem, samt söka, i den mån detta medgifves af representationen, bringa dem till verkstallighet. Det kan vara tillrackligt, att omnämna blott några af de vigtiga förslag, som väntas från krigsdepartementet, för att man skall finna, att detta verkligen kräfver sin man: den stående armeens tidsenligare indelning, hvarigenom den samma skall kunna snabbare mobiliseras än hvad nu är fallet; upprättandet af en mera pålitlig reserv, hvilken i händelse af beho! ullochmed skall kunna genast föröka den stående armeen, och dermed sammanhängande utsträckt värnepligt; de frivilliga skarpskytteföreningarnes ordnande till ett stort helt, afskräckande för en möjlig inkräktare och bidragande till att stärka fosterlandskänslan och sjelfförtröstan, så att småningom med tiden denna solkbeväpning kan komma att omfatta hvarje vapenför man och göra den stående armeen öfverflödig, åtminstone till dess nuvarande storlek m. m. Dessa trenne punkter skola måhända snart nog bli föremål for pressens allvarliga uppmärksambet, och den nye krig-ministerns föregåenden synas Osr utvisa, att han ej skall holja sig i byråkratens eller den en-idige knektens orubblighet och motvija mot allmänhetens röst, hvilket är så mycket nödvändigare, som stora resormers genomförande alltid förutsätter folkets törtroende. Vi önska dertöre på det uppriktigaste, att den nye krigsministern allvarligt vill vara hka mycket folkets som uniformen man. Att nationalbeväpningen i honom har en gynnare glader oss innerligt, och bevis derpå ha vi deri, att han, fastän sjelf chef för ett riktigt regemente, lade åsido den så (for ungetär ett år sedan) ej sällsynta sordomen hos militärer ex profe-so, och ställde sig, dertill förtroendefullt vald, i spetsen för organiserandet af en frivillig skarpskytteföremng af de inom Upsala stads borgerskap lör solkbeväpningen intresserade personer. Den nu skedda förändringen inom krigsdepartementet antaga vi derfore, med stöd af ofvansagda, skola i allmanhet mottagas med belåtenhet. Operan. Gårdagens representation af Belisario var i allmänhet rätt lyckad och de på några ställen förekommande ojemnheter torde så tillskrifvas det torsta uppforandet. Samtliga de uppträdande tycktes utföra sina partier con amore och lyckades äfven att mer an vanligt tillvinna sig publikens bitall. Hr Kochs utförande at titelrollen var mycket till tredsstållande och vittnade om ett högst omsorgsfullt instuderande at densamma. Det är obestridligt att hr K. i denna roll står långt framom hvad han förut här utfört och hans vackra, omtångsrika röst tog sig förträffligt ut i såväl solosom ensemblenummerna. — Äfven hr Trausil var vida bättre här än i någon at de föregående roller uti hvilka han uppträdt, och den framropning som blef honom till del efter pjosens slut, var välförtjent. — Fru Beck uppbar, som vanligt, sin roll med heder, oaktadt det var märkbart att hennes röst saknade den for detta parti ersorderliga styrka och volym. — Hvad åter wm:ll Völker beträffar, torde spelet behöfva mera til och sanning, for att icke låta förglömma den vackra etauman. Etter operans slut framropades hr Koch, fru Beck och mll Völker, äfvensom hr Trausil. Prof. Molins Bältespännares Vic Veten-kapl. Konstföreningens i Berlin sammaatråde lemnade den utmärkte konsthistorikern, hofrådet Forster, en berättelse öfver omnämnda staty, hviiken för närvarande der. städes vä-ker en allmän uppmärksamhet. DÅ en asgjutning al statyer kommer att upystäl las här i Goteborg, torde det intressera våra läsare att erfara följande utdrag ur nämnde berättelse: I herr Gei-s gjutoch cicelerare verkstad har nyligen ett plastiskt konstverk af första rang olitvit sullbordadt, och för er kort tid exponeradt, innan det af-ändes til expositionen i London. Det utgöres af er grupp föreställande två nakna kämpar i ko tossal storlek, modellerade af den svenske bild huggaren Mohn. Relieferna förklara hufvud grupperna, hvarföre vi först vilja betrakti dessa. 1) Gerda och hennes trolotvade emot