Göteborgsposten – 19 mars 1862, sida 1

fall är möjlig, bör nämnas, att hon kände Carlyle sedan lång tid tillbaka, att båda nästan alltid stått i förbindelse till hvarandra, och att ett nära och förtroligt umgänge egde rum mellan de båda familjerna. Carlyle fortsatte, utan att hejda stegen, sitt samtal, hvilket vande sig om en mängd olika ämnen. Han anade säkerligen icke, att en storm samlade sig öfver hans hufvud och att denna storm var nära att brista ut. — Barbara, sade advokaten, har er far låtit slå af sitt hö ännu? Barbara svarade icke. Hon tycktes vara rof för en inre kamp, liksom ansträngde hon sig för att kufva sina passioner. Carlyle återtog : — Jag frågade er nyss, Barbara, om bhoslagningen ånnu egt rum hos er? Barbara förolef stum; det skulle varit henne omöjligt att kunna svara. Ett slags konvulsivisk spasmer ryckte: i hennes läppar och halsmuskler; och från hennes beklämda bröst framträngde en smärtsam suck. — Huru är det med er? utropade Carlyle, är ni sjuk? Det var henne omöjligt, att längre kunna beherrska sig, hennes nerver voro spända, hjertats häftiga klappning var nära att qväfva henne och hennes läppar fuktades. Carlyle förde henne till en häck, mot hvilken hon kunde, stödd vid hans arm, hvila sig litet. . En gammal ko och ett par små kalfvar, som i detsamma passerade förbi, stannade och fästade på de båda unga sina stora förvånade ögon, liksom för att söka komma under fund med hvad som försiggick.