Göteborgsposten – 19 mars 1862, sida 1

Den nya italienska ministeren. Times korrespondent i Turin beskrifver på följande sätt italienska deputeradekammaren möte ofter Ricasolis och hans ministers resig nerande : Samtalen inom deputerade kammaren vor allvarliga och animerade dagen etter ministe rens afskedstugande. Omkring klockan två p: eftermiddagen inträdde Ricasoli och intog sir plats på en af högra sidans mellersta bänkar Förre ministrarne De Sanctis, Peruzzi och Bastogi kommo den ene efter den andre. kn hal timma senare inträdde de nya ministrarne tillsammans, och somliga tycktes, liksom koketterande med sin nya värdighet, tveka innan de nhedsatte sig kring ministrarnes bord. Kiockan half tre hade alla satt sig, och Ratazui reste sig nu. Ratazzi framställde sitt program. Aldrig begafvad med särdeles starka lungor, talade den nye förste ministern nu med mer än vantigt svag stämma. Det var någonting nervöst i hans blotta utseende och nägot hysteriskt i hans röst. Han visade en förvirring, hvilken han ej eus vid slutet af sitt tal hunnit fullständigt bemästra, Hans program var likt alla andra som man möjligen skulle kunna väga att under närvarande förhållanden framställa i Italien. Hvad beträftar de yttre angelägenheterna, sade han, kunde Italien ej döma sig sjelft till isolation. Det mäste stödja sig på allianser, och dess naturliga allierade vore i första rummet Frankrike som för detsamma utgjutit sitt blod och England som gifvit det sitt moraliska understöd samt först af alla erkänt dess enhet. Likväl finge man ej söka nägon stats förbund på bekostnad af egen värdighet och oberoende. Det skulle bli regeringens strävan att söka förvärfva de makters vänskap, hvilka ännu hålla sig på afstånd från Italien och vägra att erkänna det nya konungariket. De nya ministrarne skulle blifva trogna det parlamentsbeslut, som förklarade Rom för Italiens hutvudstad. De ville vinna Rom genom diplomatiska medel och hand i hand med Frankrike. Den asigt att den verldsliga makten snarare är en stötesten än en hjelp för pafvedömet har börjat vinna allt flera anhängare inom den kaolska verlden och isynnerhet i Frankrike, sasom man kunnat märka af de senaste debatterna inom franska lagstiftande kärerna.