Göteborgsposten – 18 mars 1862, sida 1

A—— — Med att göra ingenting! genmälte miss Cornelia med något arg ton. Hon sjunger, spelar, läser och emottager några visiter, se der hela hennes göra! Hon smekas med sin man efter frukosten och gör tusen upptåg med honom, och han låterhenne snärja sig, så att han alltid kommer att söla med sina affärer. Hon följer honom hvarje morgon till parkgrinden och han kommer aldrig på sitt kontor vid den timma, då han borde vara der. En morgon regnade det som om himlen varit öppen, men detta hindrade henne dock icke från att såsom vanligt följa honom. Jag anmärkte för henne, att bon skulle derigenom förderfva sin klädning. Bah! Hon gick likväl, insvept i en stor schal, som Carlyle svept kring hennes skuldror. Att förderfva en klädning, det är för henne någonting af mindre vigt, Om aftnarne går hon att möta honom, hon skulle ha gjort det äfven i dag, om ni icke varit här. Han återigen bryr sig ej om någon annan i hela verlden och han försummar på ett beklagligt sätt sina affärer. — Det är temligen naturligt, sade Barbara med låtsad liknöjdhet. — Temligen naturligt ? återtog Cornelia skarpt, säg snarare temligen orimligt. Jag faller dem för öfrigt icke mycket till besvär och om aftnarne isynnerhet äro de alldeles utan mitt sällskap. De gå ut tillsammans och promenera; om de stanna hemma, sjunger hon några romancer, under det han står bredvid henne och ser på henne som om äkta perlor trillade ur hennes mun. Sanningen att säga, tror jag, att han fördrager henne framför alla verldens rikedomar. De foro i går ut på några visiter i en med posthästar förspänd vagn; de kommo ej tillbaka förrän sent, omkring kl.