Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 2

bekant, icko utan skada för sin helsa kunna vintertiden bevista den allmänna gudstjensten 1 stadeas domkyrka, i anseende till den bland församlingens manliga medlemmar nu rådande sed att i kyrkan hafva hufvudet obetäckt, och det väckta förslaget, att genom kyrkans uppvärmande få denna olägenhet athjelpt, icke vunnit framgång, få vi, som under dessa omständigheter, och då Guds sanna tillbedjan icke består i yttre bruk och åthäfvor, ansett en afvikelse från den gamla seden vara att föredraga framför ett strängt och menligt vidhållande af densamma, härmed offentligen tillkännagifva: att vi för vår del alldeles icke taga någon anstöt deraf, att en hvar, som för sin helsa finner det nödigt, vintertiden begagnar sin vanliga hufvudbetäckning under gudstjensten i kyrkan. Vi äro fullt torvissade att det sant kristliga sinnet, lemnadt åt sig sjelst, icke af denna förändring kan taga anstöt; wen på det att församlingens öfriga medlemmar jemväl måtte erhålla del af denna angelägenhet och den önskvärda förändringen, på ordningens väg och utan fara tor anstöt, ullvägabringas, få vi härmed hos församlingens pastor vordsamt anhålla, att han sjelt täcktes medverka till undring 1 detta kyrkobruk och genom uppläsande af vår förklaring från predikstolen gisva församlingens ofriga medlemmar del af densamma, på det att en och hvar i sin stad må kunna bidraga till frågans lösning, för hvilket ändamål vi jemväl anhälla att denna törklaring måtte framiäggas i sakristian till undertecknande af församlingens öfriga medlemmar; viljande vi for ändamälets vinnande vidare vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna kunna påkallss. Upsala universitetskatalog för innevarande termin har i dessa dagar utkommit, och finner man af den, att universitetets lärarepersonal f. n. utgöres af 27 ord. professorer, 1 e. o. protessor, 19 ord. adjunkter och 1 e. o. adjunkt samt 28 docenter och 4 exercitiemästare. Otillsatta äro 3 professioner och adjunkturer. De närvarande studenternas antal uppgår till 939, deraf 59 tillhora Göteborgs och 95 Vestgöta nation. Patent har kommerskollegium beviljat handelebolaget Schetfer Walcker i Berlin å ett nyupplunnet förfaringssätt för sramställande af lysgas genom kemisk förening af väte och kol i glödande retorter. Kurfursten af Ilessen Kassel är en algjord fiende till alla nutidens Åomstörtningsider. Han har bl. a. nyligen förbjudit upprättandet af skarpskyttekärer inom de landamären, hvaröfver hans despotiska spira räcker. Militärståndet i Preussen har sina stora privilegier. Man minnes sakerligen den af oss forra året återgifna berättelsen om huru tvenne preussiska löjtnanter Sobbe och Putzki i Magdeburg gjort sig skyldiga till mord och andra graverande forbrytelser Preussiska regeringen visade ett skandalost undsevnde mot de båda herrarne, och krigsraten iat dem äfven slippa för godt köp frän sina bedrifter, i det domen allenast ljöd på några års längelsestraff. Det synes dock att törbrytarne haft måktiga förespråkare, hvilka arbetade på att alldeles fritaga dem trån strafl. Konungen nekade således efter längre uds betänkande att stadfästa krigsrättens dom och resolverade att saken skulle hänvisas till en annan armekår. Under det dessa forhandlingar som bäst pågingo, höllos Sobbe och Putzki i arrest i Glogau, och här behandlades de helt och hållet såsom gentlemän, alldeles som om de varit under tilltal for öfverträdelse al duellplakatet eller dylik förseelse. De kunde dagligen visa sig på stadens promenader blott åtfoljda af en officer, ja de voro till och med arresterade för öppna dörrar. I betraktande af att arrestanterna voro preussiska officerare, voro de naturligtvis häktade på sitt hedersord, oaktadt deras forbrytelse bestod i mord och våld! De militära auktoriteterna synas ögonskenligen sjeltva hafva önskat att Sobbe soch Putzki genom flykt undandrogo sig alla lvidare vedervärdigheter, och det gitna hederssordet utgjorde naturligtvis ej något hinder suärsor. Då den officer, som efter tur skulle promenera med arrestanterna, den 6 d:s om saftonen skulle afläggga en visit hos dem, fann han rummen toma, och sedan har det, trots salla efterspaningar, icke lyckats att få ringasste spår på dem, ty man hade sörjt fär, au sde fingo god tid att sätta sina personer i säskerhet. Arrestanterna afveko neml. d. 5 på morgonen och först d. 6 på e. m. behagade kommendanten i Glogau att upptäcka deras