Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 2

—2Mqx.— ————— — ———— öfverfyldt med nyfikna. Afy kunde ej lemna någon upplysning: då mordet föröfvades, var hon ute och promenerade i skogen. Hon hade hvarken sett eller hört någonting. Först då hon kom hem, fick hon veta hvad som händt. Mr Locksley låg på knä bredvid liket; han berättade Afy, att han skyndat till slottet, då han fick höra skottet, och att han sett Richard Hare kasta sin bössa samt fly undan med nerblodade fötter. — Ah, Joyce, hvilken hemsk berättelse! Och huru gick det med Richard Hare? — Han har flytt. Han försvann samma natt mordet begicks, och man har sedan aldrig hört talas om honom. Han är dömd till döden, och hans egen far skulle vara den förste att öfverlemna honom åt döden, om han finge tag i honom. Det är en förfärlig händelse, som timat inom familjen Hare, en af de aktningsvärdaste familjer i hela landet. Mrs Hare bar ännu icke hemtat sig från det slag hon fått, hon tynar sakta af... Ay... — Hvilket underligt namn! bifogade Isabel. — Det är en förkortning af Aphrodite, hennes dopnamn. Min far och jag brukade alltid kalla henne så. Men jag har icke sagt allt, mylady; det värsta är, att, då ransakningen väl slutats, hon skyndade att söka upp Richard Hare, Lady Isabel utstötte ett skri af fasa. — Det är sannt, mylady, fortfor Joyse och vände bort hufvudet, för att dölja sina tårar och den rodnad, som betäckte hennes kinder. De hafva sedan icke låtit alls höra af sig. Det är troligt, att de lemnat England och flytt till