Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 2

Australien eller Amerika. Min systers skamliga uppförande och min fars oväntade död upprörde mig så mycket, att jag blef sjuk. Jag fick en långvarig nervfeber. Då tog miss Carlyle emot mig hos sig och vårdade mig under hela mm sjukdom. Ser ni, mylady, oaktadt sitt föga tilldragande sätt, har miss Carlyle dock ett förträffligt hjerta, Då jag väl blifvit frisk igen, ville hon icke tillåta mig flytta, utan bibehöll mig qvar här som tjenarinna. — Och huru länge sedan är det, som allt detta hände ? Det blir nu i september månad fyra år sedan. Hyddan har under denna tid ej varit bebodd. Ingen vill flytta dit. Man påstår, att hon luktar mord och blod. Jag har ej rättighet att sälja den, ty den lillhör Afy lika mycket som mig. Jag går dit ibland, för att öppna fönstren och vädra. Detta är allt, hvad jag har att säga er, mylady; jag inser nog, det icke alla äro hugade att taga i sin tjenst en flicka, hvars syster blifvit en så dålig varelse. Lady Isabel lugnade den stackars Joyce med att säga, det denna berättelse ej kunde på något sätt förändra det beslut hon fattat. Hon lutade sig derpå tilibaka i stolen och satt några ögonblick tyst och försjunken i tankar. — Har mylady bestämt sig, för hvilken klädning bou skall begagna? frågade Joyce. (Forts.)