Göteborgsposten – 13 mars 1862, sida 2

ligen yttre, men som flera gånger visat sig ega stor dragningskraft på teaterpubliken, äfven i stycken, som i poetiska egenskaper på intet sätt kunnat mäta sig med föreliggande. Denna tragedi behandlar neml. ett svenskt ämne och ställer inför våra ögon historiska gestalter, som, med all sin styrka och svaghet, följt oss sedan barndomen och blifvit en gång för alla bofasta inom vår åskådningskrets. Detta är det ena. Den är dertill uppsatt med en berömvärd pietet och återgifver tidsfärgen äfven i det yttre på ett noggrannt sätt samt erbjuder ögat väl beräknade grupperingar samt andra yttre effekter. Detta är det andra. Men dessa förtjenster, som i mångas ögon hafva så stort värde, att de derigenom alldeles förlora ur sigte den poetiska måttstocken, hafva icke varit tillräckliga att uppehålla den Beskowska dikten på scenen för det närvarande. Men den skall uppstå; den är dramatiskt och poetiskt dertill berättigad. Det har jemväl under alla omständigheter varit en vinning, att den gått öfver scenen; ty den svenska dramatiken har dermed flyttat sina råmärken ett godt stycke vidare och på tryggare grund än een hittills haft. Kompetens-förklaring. På gjord ansokan har K. M:t sörklarat medicine doktorn och filosofie magistern C. F. E. Braun, på grund af aflagd medicine licentiat-examen och infor sundhetskollegium fullgjordt embetsprof, ehuru han icke undergått kirurgiemagistersexamen, vara kompetent till alla de läkarebeställningar i statens tjenst, för hvilka icke särskilda kompetensvilkor äro stadgade. Fran Fahlun skrifves: Det med hvarje år stigande värdet på gårdar här i staden, helst dem som äro för handel och annan borgerlig näring välbelägna, har Hera gånger blifvit anmärkt såsom ett godt tidens tecken till att staden i industrielt hänseende och deraf beroende välstånd, åtminstone icke är stadd i tillbakaskridande. Så blef nyligen vid auktion efter framl. rådman Linderholm en mindre och med trähus bebyggd gård, men belägen på yttre Åsen icke långt från jeruvägsstationen, betald med den jemförelsevis höga köpeskillingen 13,750 rdr. Den inropades till detta pris för faktor E. G. Flodins räkning. Cession. Norrköpings Tidningar för d. 8 Mars berrätta: Förl. onsdag ingaf fabrikören Bernh. Josephsson till rådhusrätten härstädes sin cessionsansokan med en stat, som visade tillgångar till ett belopp af 61,847 rdr 14 öro och skulder till ej mindre summa än 99,335 rdr 34 öre. Hans bocker, bestående af journal, kassabok och inventarii-bok, voro, hvad formatet angår, riktigt säregna, neml. verkliga miniatyrer. Verldsexpositionen i London. Till vorldsexpositionen skall Norge afsanda en juryman och härtill har ingeniör O. Pihl blifvit utsedd. — Ängsartyget Nordstjernan kommer i Juli månad att från Bergen afgå till London med personer, hvilka ämna bevista utställningen. Framoch återresan är beräknad till 6 dagar och uppehållet i London till 8. Åsgiften är för tur och retur beräknad till 10 sp. å 3:dje plats, 18 på andra och 28 å första. Konstnärer, fabrikanter, handtverksmästare och arbetare hafva företrädesrätt vid teckningen. De märkta renarne på Spetsbergen. I Tromsö stifts tidning läser man följande, undertecknadt Andr. Berger: I Aftenbladet för den 18 December förra året berättas, att magister Torell under sitt vistande på Spetsbergen sistlidne sommar skjutit renar, hvilka varit märkta på öronen, och det antages att dessa skulle vara komna från Siberien eller Nova-Semlja. Skulle äfven den i samma uppsats framkastade hypotesen om tillvaron af oupptäckta öar mellan dessa land och Spetsbergen hafva stor sannolikhet för sig, hafva dock troligen dessa renar ej blifvit märkta at menniskohand, hvaremot märkena med all sannolikhet batva uppkommit genom renarnes stångning sinsemellan. tminstone förklaras det på detta sätt af fjellfinnarne, hvilka naturligtvis hafva ett praktiskt öga härför. I allmänhet utgöras också märkena endast af rispor. Jag påminner mig för några år sedan hafva sett ett ett par öron med flera betydliga snitt på och dessa, märkvärdigt nog, precist lika å båda oronen. Ätven dessa förklarade sjellfinnarne vara märke efter stångning. En annan omständighet, som gör det föga sannolikt, att renarne på Spetsbergen skulle hafva tillhört menniskor, är den, att de