Göteborgsposten – 13 mars 1862, sida 2

— Men det är ej synd, att med moderation depensera sina inkomster. Lugna er, Cornelia, jag skall aldrig göra skulder, — Är det ni, som köpt det piano, man burit hit? H — Ja, det är en present som jag gör Isabel. i — Och ... kan jag få veta, huru mycket ni betalt för detsamma ? I — Det gör detsamma hvad det kostar mig. Vi hade istort behof deraf, ty det andra var för gammalt. ; — Huru myeket har ni betaldt för det? upprepade miss , Carlyle i sin gamla envishet. — 150 pund, svarade advokaten, som fann att han l I ej kunde undvika frågan. j Cornelia slog med händerna i luften och stirrade med jögonen i taket. I detsamma inträdde Peter i rummet med svarmt vatten åt sin husbonde. Carlyle reste sig npp och då han ej såg något vin på bordet, bad han Peter taga fram sådant. Peter lydde och drog korken ur en sherrybutelj; Carlyle drack ett glas och erbjöd sig att tillaga ett glas vin och vatten åt Cornelia. ; — Jag skall göra det sjelf, när jag vill ha, svarade bon. Hvem skall ha det glaset, som ni bar i hand? — Lady Isabel. Han lemnade med dessa ord rummet och begaf sig upp till sin hustru. Lady Isabel satt nedsjunken i en länstol med hufvudet doldt i sina händer. Då hon fick höra sin man inträda, vände hon sitt upprörde ansigte åt honom, hennes ögon tycktes falla ur sina hålor och hela hennes kropp skalide. ö