Göteborgsposten – 13 mars 1862, sida 2

alltid låtit leda sig af henne; och vanan är, säsom man vet, halfva naturen. Men han tvekade dock ännu. — Cornelia, återtog han, jag medgifver i sjelfva verket, att East Lynne är tillräckligt stort, för att vi skola kanna bo här allesamman, men — Tillräckligt stort! utropade miss Carlyle, hvad uger ni? Hälften af East Lynne skulle vara tillräcklig för oss, om icke lady Isabel vore så hög och förnäm. I — East Lynne tillhör mig, inföll advokaten. i — Och er dårskap tillhör äfven er! tillade miss Carlyle. I — Hvad tjenarne beträffar, fortfor han, utan att bry , sig om hvad hans syster nyss sagt, får jag underrätta er, I att jag skall ha så många sådana jag behagar. Jag vill att min hustru skall njuta af all den trefnad jag kan förskasta benne. Hästarae och vagnen skola ensamma sysselsätta) en karl. j Miss Carlyle var nära att dåna. — Hvad är det ni säger mig? det är jag säker om. — Jag säger, att jag köpt en vagn och tvenne små hästar; än mera, den vagn, i hvilken vi kommo hit, tillhöra oss; vi erhöllo den i present af lord Mount Severn. ; — Ab, Archibald, Archibald, hvilka fel ni begått. — Fel! huru så? — Dessa vansinniga utgifter skola föra eder raka vägen till ruin. Huru många gånger har jag icke, sedan ni var barn, uppmanat er att vara på er vakt! Huru många gånger har jag icke för er upprepat, att hushållning är en dygd och slöseri en synd! utbrast hon; ni skämtar,