Göteborgsposten – 13 mars 1862, sida 1

Marvel aflägsnade sig, i det hon önskade sin matmor god natt. Carlyle hade emellertid sökt upp sin syster, som han fann sittande till bords och i färd med att äta upp en kycklingvinge, sem hon nyss lagt på sin tallrick. — Cornelia, började advokaten, jag kan ej begripa, hvad som här försiggår. Jag ser i hela huset endast till edra egna tjenare. Hvar äro mina? — Jag bar kört dem på porten, genmälte med fast stämma miss Carlyle. — På porten? upprepade mr Carlyle. Och hvarföre? Jag har ej haft något skäl att beklaga mig öfver dem. — Ah, ni är charmant! fortfor den gamla mamsellen. Jag kom alldeles apropos hit en lördags morgon och fann då dessa damer med granna band fladdrande från hufvud till fötter och svängande sig i fina musslinsklädningar. Jag råder er till, att hädanefter ej mera blanda er i våra husliga angelägenheter, ni förstår er icke derpå och låter lätt lura er. Skär af åt mig en bit af den der oxtungan. — Men jag ser ej något felaktigt af dem deri, återtog Carlyle, i det han lemnade systern det begärda. — Archibald, ni är galen, och ni har handlat derefter Om ni ej kunde förbli ungkarl, hade ni bort gifta er med en ung flicka af ert eget stånd. — Håll! afbröt Carlyle tvärt sin syster. Jag har underrättat er om mina motiver och mina handlingar; jag har ingenting dolt för er; men jag är ej hugad att inlåta mig i någon vidare diskussion med er rörande detta ämne. Sä