Göteborgsposten – 12 mars 1862, sida 2

non heter E. Wahlgren och är boende i Hvalinge i Halland, med adress Warberg. Han fortfar att, i sin okända vrå af verlden, ihärdigt studera och kämpa med nöd och bekymmer, flitigt arbeta i sin skola, och har med nit och framgång verkat for skogsplantering, skarpskytteförening Åc. inom det pastorat, som han tillbör. Mannen, som hos alla väcker ett lifligt deltagande genom sin lärdom och sin anspråkslöshet, säges vara nöjd med sin lott, lifligt intresserad för sitt kall, från hvilket han icke vill eller bör skiljas, kämpande som förut med nöd och bekymmer för att kunna anskaffa medel till nödiga bokinköp för sina studier—hhans enda lycka och glädje här i verlden — utan att låta de sina för hårdt känna hans tysta strider, utan att vilja beröfva dem den vård, han är dem skyldig — ty mannen är en god fader för flera barn. Säkerligen inger denna enkla teckning af en ädel och sällspord personlighet flera än oss ett lifligt intresse, och det är i det svenska hjertats och i den aldrig för andliga eller lekamliga behof slutna svenska handens namn vi våga vädja till allmänheten, att med ett hjertegodt handtag glädja denne okände vän, för blyg, kanske ock för ädelt stolt att yppa sina strider och umbäranden. Det lekamliga behofvet är tryckande, andens icke mindre, och här ha vi framför oss en ljussökande man, som , avälter och läser, läser och svälter, som brottas med nöden för att vinna sanning, allt mera sanning. Varning. I en Kristianiatidning läses följande varning, som måhända äfven kan gälla för andra platser: ÅInsändareu önskar med dessa rader fästa uppmärksamheten vid en omständighet, som efter hans förmenande icke är utan sin stora betänkligket, neml. det sätt, hvarpå våra bryggerier på senare tider korka sina ölbuteljer. Korkningen försiggår nu, så vidt man vet, ständigt med tillhjelp af maskin, och, antagligen till följe af den vårdslöshet hvarmed maskinen skötes, händer det ganska ofta att den inre kanten af buteljens hals sönderkrossas af metallstämpeln som neddrifver korken. Härvid blifva glasskärfvor dels sittande lösa mellan korken och buteljhalsen och dels intryckta i korken. Insändaren har ellenast under sista veckan påträffat tvenne sådana buteljer, hvilka voro rätt illa söndersmulade vid buteljhalsens mynning. Den ene at dem uppdrogs och ett glas fylldes genom en fin sil, i hvilken man sedan påfann en skarpkantad tunn glasskärfva af omkring 1 12 lineas längd. Nytt) förslag till uthamn för Stockholm. I Södertelje tidning läses: En uthamn för Stockholm, hvarom på senare tider mycket blifvit skrifvet, finnes måhända i Södertelje, måhända också icke. Detta öfverlemna vi åt de sakkunnige att afgöra och få emellertid nu endast omnämna de fördelar, Södertelge i berörda hänseenden erbjuder. Uti den s. k. Igelstaviken, åt saltsjösidan, !z mil från staden, finnes en hamn, redan från äldre tider bekant såsom god och rymlig, dit man, som Tuneld i sin geografi säger, kan med en vind segla, enär skärgården från Landsort in till denna hamn lärer vara alldeles fri från svårare krökningar eller hinder. Genom sitt ypperliga läge mellan Mälaren och Saltsjön samt genom sin kanal och denna hamn kan Södertelje erbjuda de flesta städer invid förstnämnda insjö en kortare väg till hafvet än Stockholm och sålunda äfven mindre kostsamma transporter af pe bergs,bruksoch andra effekter, hvilka från dessa städer afsändas, för att till utlandet utskeppas. Vid Igelstaviken har i stadens fordna blomstringsperiod funnits jernvåg. Södertelge var då äfven stapelplatsen för Mälarestäderna. Omöjligt kunde ju icke vara att ännu en gång en jernvåg bletve dit förlagd. Utrymme för de mest storartade anläggningar finnes med säkerhet invid hamnen. Södertelje, numera att anse såsom en förstad till Stockholm, har också en redan färdig jernvägsförbindelse med hufvudstaden. Den enda väganläggning, som här fordrades, vore således en jernbana för hästkraft från stadens bangård ut till Igelstavikshamnen; och kostnaden för denna bana, som blott behöfdes !(g mil lång, torde icke böra blifva särdeles stor. Artisternas och litteratörernas pensionskassa uppgår förnärvarande till den vackra summan af 66,841 rdr 14 öre. Förfalskade sedlar. Aftonbladet berättar, att i en penningremiss från landsorten Stockholms enskilda bank erhållit två sedlar å 10 rdr, som betunnos efterapade Mälarepro