Göteborgsposten – 12 mars 1862, sida 1

verldsdel gifves äfven andra intressanta länder. Jag menar härmed icke precist Danmark, icke heller furstendömet Lippe Detmold, men jag menar t. ex. Tyskland i det stora hela. Det vill säga, detta hela, som aldrig blir något helt. I Berlin råder i denna stund obestridligen mycken agitation, naturligtvis icke på franskt, utan på äkta tysktåvis, men dock en agitation. ,Nationalverein gör en ansträngning och den ,starka konungamakten svarar med att utdela skarpa patroner i kasernerna. Österrike sitter under allt detta ganska inmarigt der nere i en vrå och ler i mjugg. Frankfurt bereder sig till sin första ,,stora allmänna tyska förbunds-målskjutningssest och ,,direktoriet sammastädes räcker Italien sin hand. Hvad betyder detta? Att ett nytt tyskt filosofiskt-politiskt system är på vägen att konstrueras? Det ser nästan så ut. Jag menar naturligtvis icke hela systemet på en gång, — dertill är det också för vidlyftigt, för stort och för mycket beräknadt på hela verldskulturens ombildning, — men ,,die erste Lieferung. och låt det komma! Lät det komma från hvad håll som helst! Kung Friedrich Wilhelm skall näppeligen blifva författaren; men så blifver det då en hannoveransk grefve, en gothaisk professor eller en leksaksfabrikant i Närnberg! Detta Tyskland är med all sin kultur att betrakta som Europas vildmark, detta solk eller rättare denna lösa konglomeration af diverse tysktalande folk har alltid förefallit mig som en frodig buskage, lemnad åt sig sjell, med rufsig chevelure, med rötterna sträckande sig ohejdadt ut åt tusen sidor, med grenarne stickande näsvist in öfverallt der de icke ha rätt att genera främmande, men som just genom detta otuktade sjelfsvåld småningom förspiller sin inre kraft och slutligen får kräfta i stammen. Det skall vax till att beklippa denna öfverdrifna vegetation, och det skall göras ett dike kring rötterna och det skall tagas bort af vattenskotten. På detta sätt, men endast på detta, skulle det af denna arbust kunna blifva ett träd. Men det bör ske medan tider ännu är, och om, som sagdt, an professor i Gotha kan åstadkomma detta, (i stället töor en ny Carl. den Store), så lefve professorn! Han skulle ej blott rädda das grosse Vaterland, men han skulle förtjena tacksamhet at oss alla, som snart sagdt öfverallt, hvar vi gå, fastna i dessa odrägliga tyska buskqvistar och rifva sönder oss i detta eviga tyska kultur-snår. I Kjöbenhavn gifter man hvarenda dag den mer och mindre eventuelle tronföljaren prins Christians at Danmark dotter Alexandra med den engelske kronprinsen. Det hette till och med nyligen att prinsen var väntad till Kjöbenhavn för att der till en början åtminstone förlofva sig med Alexandra. Det visar sig nu att detta berott på ett missförstånd. Det är åter ett litet oskyldigt jota, som vållat konfusionen. Det var icke till Alexandra prinsen ställde sin resa, det var till Alexandria, dit han också redan anländt i högönsklig välmåga. De senaste nyheterna från Amerika gifva vid handen, att nordstaternas flottor och trupper verkligen haft några väsendtliga framgångar och flera af de separatistiska staterna äro redan vunna tillbaka åt unionen tillika med ofantliga förråder af bomull. (Avis åt herrar sabrikanter). Vi se visserligen ännu icke någon ända på detta sorgliga krig, der ingen af parterna hittills egentligen spunnit hvarken silke eller bomull, men det tyckes dock ändtligen börja skymta en möjlighet, att det kan taga ett slut. Kriget i Mexico tecknar sig deremot lyckligtvis till att icke ens börja. De förbundnes befullmäktigade hade med ett ultimatissimum afgått till