Göteborgsposten – 12 mars 1862, sida 1

— — — underrättade mig, det ni icke skickat något svar, hvarföre ni tycktes bifalla föreningen. — Och ni försäkrar mig om, att allt detta är verkligen så som ni säger? utbrast grefven. — Mylord, genmälte advokaten kallt, hvilka fel jag än må hafva i edra ögon, är jag dock en trovärdig man. Ända tills nu har det aldrig kunnat falla mig in, att tro, det ni skulle vara i okunnighet om vår förening. — Om så är, beder jag er om förlåtelse, mr Carlyle. Men hvarföre har man på ett så ovanligt sätt brådstörtat sakerna? Ni friade i påskas, har Isabel sagt mig, och tre veckor derefter är brölloppet redan öfver. — Ja, svarade Carlyle, och om jag kunnat, skulle jag gift mig med henne och fört henne till mitt hem samma dag jag anhöll om hennes hand. Jag har endast handlat i hennes intresse och för hennes lycka. — Javisst, inföll grefven med en ton af misshag. Kanske ni ville vara god och lemna mig någon underrättelse om hvad som skett, och redogöra för edra motiver? — Gerna; men en sådan redogörelse skall ej bli angenäm för er att höra, lord Mount Severn. — Tillåt mig sjelf döma derom, sade grefven. — Mina affärer, började Carlyle, kallade mig till Castle Marling kort före påsk. Dagen derefter, skärtorsdagen, gjorde jag mitt besök hos er. Detta besök föreföll mig vara helt enkelt och naturligt efter den inbjudning, som ni en dag gjorde mig, och äfven efter det löfte jag gifvit Isabel. Jag fann lady Isabel misshandlad och olycklig. Hon hade ej någon lugn och angenäm tillflyktsort i ert hem.