Göteborgsposten – 11 mars 1862, sida 2

färdat en varmt skrifven adress till allmänheten, hvari skildras de rysliga lidanden, som drabbade de olyckliga landtvärnsmännen hufvudskakligen till följd af de mest förvända åtgärder från krigsstyrelsens sida. Hunger, köld och brist på det nödvändigaste föranledde slutligen en smittosam sjukdom, som under det lika hemska som betecknande namnet landtvärnssjukan förskräckligt härjade bland den utskrifna ungdomen samt äfven spridde sig till den öfriga befolkningen och bortryckte tusendetals offer. Trots landtvärnets ringa öfning samt usla beväpning och beklädnad utsändes dock genast i början af kriget en del af detsamma mot fienden och man fordrade af det lika mycket som af den öfriga armåen. Vid Lemo gjorde landtvärnsynglingarne allt hvad man kunde vänta af en så ung trupp i strid mot en dubbelt öfverlägsen krigsfiende och i striden vid Vestankärr på Kimitolandet kämpade Uplands-landtvärnet nästan alldeles ensamt. Största nyttan gjorde den del, som kom på skärgårdsflottan. Den utmärkte sig för mannamod och duglighet och bevistade striderna vid Tallholmarna, der Sölfverarm d. 21 Juli med 12 kanonslupar i 4 timmars tid motstod 42 fiendtliga slupar och jollar; Sandö ström den 2 Aug., der Jönsson och Sölfverarm med 20 slupar i 6 timmars tid försvarade sig mot 55 fiendtliga fartyg, på båda stränderna understödda af landttrupper; Grönvikssund den 30 Aug., der Brandt med 39 slupar slog på flykten 44 fiendtliga, som innehade en utvald position; Palva-sund den 18 Sept., der Rayalin med 34 slupar i 4 timmars tid försvarade sig mot 90 fiendtliga slupar och jollar, understödde af 6 stora fartyg; samt slutligen Kahiluoto-sund, der De Brunk och Hagelstam med 10 slupar under en hel veckas tid (i slutet af Sept.) hindrade fiendens 40 att tränga fram samt slutligen nödgade honom retirera. Annu lefver i Stockholm en landtvärnsman, som bevistat dessa bataljer. Större delen fick dock aldrig skåda fienden utan nödgades kringmarschera från ona ändan af riket till den andra samt derunder tigga sig till sitt lifsuppehälle. På sjelfva sjukhusen hade de att kämpa med kölden, och läkarevård saknades nästan alldeles. Liken samlades i högar, inpackades i lårar och utfördes till begratningsplatserna i stora rustvagnar. Vid återtåget öfver Ålands hat (i medlet af Mars 1809), upphunnos 100 af sjukdom och trötthet utmattade landtvarnister af kossackerna; de, som ännu kunde gå, återfördes till Åland; återstoden blef liggande på isen, der de al den omenskliga fienden plundrades och fråntogos en del af sina kläder. — Annu lefva några gubbar, stapplande vid grafvens brädd, hvilka då voro ynglingar, med bröstet fullt af mod och hopp samt med hjertat fullt af hänförelse för det älskade fäderneslandet. De gingo ut att strida för detsamma; men huru behandlades de? Alla krigarens försakelser och lidanden fingo de i rikt mått dela; men hurudan blef belöningen? De kämpade och blödde; men hvar fanns utmärkelsen och äran? Missvårdade och toraktade blefvo de alltid, och de som öfverlefde eländet, släpptes, oftast med förstörd helsa, efter krigets slut handlöst ut i verlden. Svenskar! Allt för länge hafven J dröjt att afbörda en stor tacksamhetsskuld. Skänken derföre de få ännu qvarlefvande landtvärnsmännen, som deraf äro i behof, en skärf, hvarigenom deras sista dagar kunna befrias från alit för stora bekymmer och försakelser. Erinren eder, att den stunden kan komma, då edra egna söner skola utgå samt dela de mödor och lidanden, som äro krigets nödvändiga följeslagare! De medel, som blifva insamlade, torde insändas till Stockholm, hr Huldbergs bokhandel, under adress till: Komiten för understödjande af 1808 års landtvärnsmän. Under samma adress torde äfven ansökningar om understöd inlemnas, åtföljda at fattigdomsbevis från vederbörande myndigheter, jemte uppgifter under hvars befäl den sökande stått, samt hvar och när han under åren 1808 eller 1809 varit använd. Svenskt sjöfolks vård å utländskt sjukhus. Följande regeringsbeslut meddelas at P.-T.: Enär, efter hvad anmäldt blifvit, bland gällande föreskrifter om vården af sådant, utevarande svenskt krigsfartyg tillhörande, insjuknadt manskap, för hvilket nödig sjukskötsel ej kan beredas ombord å fartyget, saknas bestämdt stadgande huru med sjukvårdskostnadernas godtgörande skall förhållas