Göteborgsposten – 11 mars 1862, sida 2

— Mrs Lenison. — Jag menade herrar, unga män. — Jag har ej sett till någon annan än Francis Lenison. — Francis Lenison? Ni har väl aldrig varit nog däraktig, att bemäktigas af någon passion för honom? Frågan var så direkt att Isabel var så upprörd, att gref(ven genast gissade till allt. Han fästade en blick full af medlidande på den unga makans förvirrade och sorgsna sansigte. — lsabel, ätertog han allvarsamt, kapten Lenison är en dålig karl. Om ni är betagen i honom, så håll honom på afstånd och tillslut för honom ert hjerta. Uppmuntra ej hans anspråk och bryt så snart ni kan denna bekantskap. — Det är gjordt, sade Isabel, jag har brutit med honom. Men lady Mount Severn har säkerligen en god tanke om honom, annars skulle hon väl icke öppna sitt hus för honom. — Ni misstager er; hon har icke, ingen kan ha goda tankar om honom. Han är hennes kusin; ännu mera, han är en af dessa tomma varelser, en af dessa fåfänga smickrare, som hon så gerna samlar omkring sig. Men, tillade han, detta förklarar mig ej gåtan med ett bråda giftermål; tvärtom, detta förefaller mig nu mera obegripligt än någonsin, Carlyle måste haft någon rättighet öfver er; jag fruktar det. Innan Isabel hann svara, inträdde Carlyle. Han räckte handen åt grefven, men denne tycktes ej märka det. — Isabel, sade lord Mount Severn, jag beklagar, att jag måste bedja er aflägsna er, men jag antager, att ni icke