Göteborgsposten – 11 mars 1862, sida 2

bar mer än denna salong; jag bar några ord att särskildt säga mr Carlyle. Hon gick. Grefven vände sig nu till Carlyle, såg honom stinnt i ansigtet och tilltalade honom i en sträf och högdragen ton. — Hvaraf kommer sig denna förening, sir? Har ni då så litet heder i er, att ni kunnat draga fördel af min frånvaro, för att introducera er i min familj och i smyg gifta er med lady Isadel Vane? Carlyle stod i början alldeles stum af förvåning. Men han rättade dock snart upp sig till hela sin längd och sade med lugn, värdig och ädel ton: — Jag förstår er icke, mylord. — Jag tror likväl, att jag förklarat mig tillräckligt tydligt, fortfor pären. Är det ej en handling i smyg, att begagna tillfället af en förmyndares frånvaro, för att förmå en ung flicka att ingå en mesallians. — Mitt beteende mot lady Isabel Vane har varit ärligt och uppriktigt. Ers herrlighet har blifvit illa underrättad. — Jag har icke blifvit underrättad alls. Jag, den ende anförvandt lady Isabel har, jag har ej haft den ringaste vetskap om allt detta, jag har ej kännt till annat än hvad jag fått veta genom tidningarne. — Då jag anhöll om lady Isabels hand ... — Men det är ju en hel månad sedan? afbröt grefven i sarkastisk ton. (Forts.)