Göteborgsposten – 10 mars 1862, sida 1

Miss Carlyle ref annonsen sönder i tusentals bitar och kastade dem ut genom fönstret. — Jag skall aldrig förlåta honom detta! utropade hon energiskt, och jag vill aldrig i hela mitt lif se hans hustru. Ett sådant dumhufvud! gå och gifta sig med en flicka, som kommer att kosta honom så mycket! en flicka, som far till hofvet i fjädrar och med en stjert, som släpar tre alnar bakefter henne! — Mr Archibald är ej något dumhufvud, miss Cornulia. — Så mycket sämre, då är han en ohjelplig dåre! skrek hon i raseri och under strida tårar. Han måste ha gripits af ett plötsligt vansinne, för att kunna inkasta sig i ett sådant företag. Om jag haft det ringaste nys om hans afsigt, skulle jag skaffat mig intyg öfver honom, att han är i saknad af sina sinnens rätta bruk. Ja, betrakta ni mig som ni behagar, mr Drill, jag skulle ha gjort det, så sannt som jag hoppas få mina synder förlåtna . .. Hvar skola du bo? — Jag tror att de skola bo på East Lynne. — Hvad! på East Lynne tillsammans med Carewis? Huru kan ni tro någonting sådant! ni är då också galen ? — Underhandlingarne med Carew äro afbrutna, miss. Då mr Archibald i påskas kom från Castle Marling, skref han till Carevis och gjorde om intet hela saken. Jag har sett kopian af brefvet i brefregistraturen. Jag har skäl att förmoda, det han redan då uppgjort allt med lady Isabel, och att ban beslutat sig för att bibehålla East Lynn för egen räkning. Miss Cornelia satt med vidöppen mun alldeles slagen af förvåning och häpnad öfver hvad hon nu hörde.