Göteborgsposten – 10 mars 1862, sida 1

in med breivet. Hon gjorde så. Efter någre minuter återvände hon. — ,Konungen ble mycket glad, sade hon, ,men vet ni, har kunde ej låta bli att på sitt skämtande sat anmärka: ,Det är ett roligt folk, deder; då man visar dem hornen, gitva de genast ester! Scheffer lemnade palatset, bedrötvad otver den ohjelpliga blindhet som karakteriserade konungen. ,Han trodde sig, berättade Schel ter sjelf, ,genom ett skickligt användande a motståndesmedel kunna skrämma dem, som an grepo hans makt; men han glömde helt oct hället att förvissa sig, om dessa medel verk. ugen stodo till hans sörfogande. Handelserna nalkades den stora katastro fen. Den 24 Februari framemot unddagei mötte Scheffer, som i egenskap at kapten vic Nauonalgardet hela dagen hatt vakigoring Oscar de Lasayette, som sökte honom. ehel ler, sade Oscar, det är högst vangenäm: att våga litvet för en dynasu, som man e kan hogakta; men icke desto unndre är de. vår pligt, och vi måste ull hvatje pris för svara den. Scheffer instämde. De begätve sig ull Tuileriernua och posterade sig under tonetren ull de kungliga gemaken. Trappor na voro tjockt betackta med halm, för at dymedelst gora det mojugt för drugunerna att från andra sidan om slovet rida utfol trapporna och ned i tradgärden. Due satte sig på halmen och etter en stunds törlop hordes en etamma ropa deheffers namn. Ha: hörde det, men var, råsom ban rjelf sade, allt tor upptylld af betraktelser Ofver dagens till dragelser för att giva akt derpå, ocheffer!ropade rösten ånyo och högre. Hvem ro par? frågade Scheff r. Det är jag, drottnin: gen. dcheffor sprang upp, nalkades lotte och såg drodtningen -tå vid fönstret. Hvac betaller Ers Maja? frågade han. Å skall ledsaga oss ut ur slottet, svarade hon Konuogen har abdikerat, och vi vilja at lägsna oss, Efter denna underrättelse gingo Scheffer och Oscar de Lafayette genast in i elotiet för att begifva sig ull de kungliga gemaken men de hade knappast hunnit upptor halfvs trappan innan de mötte konungen och drotiningen, jemte hela den ofriga kongliga fam Jen, alla skyndsamt nedstigande. Drotininger yttrade: scheffer, håll er tätt bakom konungen; er uniform skall ingifva rexpekt. Konungen bjöd drottningen högra armen, och de lemnade trädgården genom stora allen — icke genom en hemlig gång, såsom andra uppgitva. Scheffer gick tatt bakom konungen och något ull venster om honom, de otriga, tillsammans tio eller tolf personer, elter. En liten eskort kyrassierer omgåfve -åom skyddsvakt kungliga familjen. Ingen talade ett ord, utom vid ett tillfälle då er officer, som icke observerat en djupt nedhängande bjelke från en murarstäkluing stötte emot densamma och kastades af hästen. honungen stannade och yttrade till dem son stodo omkring honom: -Var god och hjelj officeren. Då man hann fram till gallerporten, Bon. ledde till Place de la Concorde, var en 8lto: tolkhop församlad derstädes och Scheffer känd: en viss fruktan för hvad som komma skulle. Der funnos inga hyrvagnar, såsom Thiers och några andra påstå. Deremot stodo tvenn: åkarvagnar — ej fiakrar, utan så kallade remises — i närheten, och dessa hemtadeaf en bland sö jeslagarue. Scheffer in-åg omåjligheten af art 1 hemlighet fort-kaffa de kungliga familjen; hanjaftog derlöre sin tschako, svingande den i luften och ropade till solket! ÅLe Roi part; vive le Roi! Folket gjorde ingen min af att hindra afresan, men ganska tå stämmor besvarade lefveropet. Schefei hjelpte derefter drottningen in i vagnen, och