Göteborgsposten – 10 mars 1862, sida 1

— ——— konnngen följde henne. Man upplyftade sedan det ena barnet efter det andra i vagnen, tills fem personer funnos i densamma och inga flera fingo rum. Konungen ropade ut ur vagnen: ÅOÅ est done mon portseuille? Saubes mon nortefenille, pour Tamour de Dieu ! Scheffer tog porttoljen ur en af foljeslagarnes händer och kastade den till Dumas, som tagit plats bredvid kusken. Den andra vagnen fylldes på samma sätt som den forsta, och båda foro nu, eskorterade af kyrassierer, utefter kajen mot Passy. Hertiginnan af Orleans med sina båda söner och två eller tre andra medlemmar af kungliga huset samt M. de Lasteyrie och Scheffer stannade qvar på place de la Concorde. Här infann sig (namnet finnes ej utfylldt i originalet, men det torde hafva varit Emile de Girardin) och bjöd armen åt Hertiginnan af Orleans, hvarpå allesammans ätervände till Tuilerieträdgården. Larmet från de upproriske, som i skaror kringströmmade på Rue Rivoli, ljöd oroande i deras öron. Herr sX4) utropade Scheffer. Ni måste tillåta mig anmärka, att ert namn ej ingifver nog aktning för att vara hertiginnan af Orleans till gagn; det är bättre, att ni lemnar oss; jag skall etter bästa förmåga sörja för Hennes kongl. Höghet-. Utan att svara, aflägsnade sig genast. Hertiginnan fattade nu Scheffors venstra arm. Med högra handen ledde han: den unge grefven af Paris, medan Lasteyrie följde hertigen af Chuartres. De återvände till slottet. Då de hunuit halfvägs, hörde Scheffer ett häftigt buller i Rue Rivolis riktning. Pöbeln hade uppbrutit gallerporten och strömmade nu in i trädgården. Scheffer utropade: Vive la Duchesse d Orleans! vive le Comte de Paris! Ehuruväl nopen ej gjorde någon hotande min, tycktes den vara oviss om hvad den skulle svara. Grefven af Paris aftog mössan och bugade sig upprepade gånger för folket. Gossen visade imtet tecken till fruktan, utan bibehöll fortfarande sin fattning. En stämma ur pöbelhopen ropade: Un roi ne se decouore pas! De begufvo sig genom gallerporten till kajen och gingo längs efter floden till Deputeradekammaren. Scheffer bistod de kungliga under hela det stormiga uppträdet derstädes, hvilket slutligen indades med republikens jroclamerande. Då allt var förbi, lyckades det Lasteyrie att genom presidentens trädgard föra Hertiginnan til Iuvalidhotellet. Hertigen af Chartres hade mun under tumultet bragt i säkerhet i en del af palatset. Scheffer underrättade hertigen af Nemours, att gossen var i säkerhet, och gaf honom det rådet att aflägsna sig, emedan hans ersou var väl bekant. Hertigen bad en af nationalgardisterna låna honom sin uniform. Denne uppfyllde hans önskan och lemnade sin rock at prinsen, hvilken sålunda förklädd lemnade Deputeradekammarens palats. Jag kunde icke aflägsna mig derifrån, sade hun, inaan jag visste att Chartres var i säkerhet. Äfven efter kungliga familjens fall förblef Scheffer densamma tillgifven. Han bugade sig ddrig för de nya solurne, hvarken den repuolikanska eller den kejserliga. Efter 1848 har han icke utställt någon at sina målningar 1 å pariserexpositionerna. Ända iutill sin dod stod han i förbindelse med den banulxsta familjen i Claremont och besökte den en eller två gånser i England, för att genom sin närvaro och sin konsts vittnesbörd ådagalägga, att han ej slömt de fordua dagurne i Tuilerierna.