Göteborgsposten – 10 mars 1862, sida 1

— — —— cher! Ni är en mycket god ryttare, hvaremot det lätt kan hända mig, att jag faller af hästen, innan vi komma tram ull Neuilly. I så fall torde jag förlora min hatt, i hvilken jag tör säkerhets skull gömt mandatet; detta skulle då blifva funnet och jag råka i obehagligheter. Det är således battre om ni tager det. Scheffer emottog papperet och stack det i sin bröstficka. Det var ett slags blancofullmakt, undertecknad af Lafayette, Lativte, mar-kalkerna Lobau och Gårard, samt en eller två andra. Med dessa underskritter i hand hoppades man att hertigen skulle afgitva någon törklaring angående det honom mundtligen meddelade uppdraget. På Neuillys brygga önskade Schefler mycket att blitva sina bäda följeslagare qvitt. Han låtsade, som hade han på långt håll tyckt sig varseblifva kungliga trupper och ropade: Ah, se der komma vå:a vanner; det är kungliga gardet;hvarpå de båda blusmännen funno tor godt att önska gesandterna god dag och vanda tillbaka till de sina. Thiers och Scheffer kommo straxt derester fram till slottet i Neuilly, dock har ingendera af dem berättat hvad som der förefallit, mer än den omständigheten, att madame Adelaide yttrade till sin broder, då denne ej kunde förmå sig att fatta ett bestämdt beslut: ÅSire handla som en konung. Scheffer gaf den unge grefven af Paris undervisning i teckning. Sista söndagen efter februarirevolutionen gick han som vanligt i detta ändamål ull Tuilerierna. Detta var tvenne dagar innan reformbanketten skulle gifvas. Medan Scheffer var sysselsatt med sin lektion hos grefven af Paris, stack hertiginnan af Or.eans in hufvudet genom dörren. -Seheffer, sade hon, ,kom in i mitt privatrum, då ni slutat med grefven af Paris; jag on-kar att tala med er. Han begaf sig soljaktligen in till hertiginnan, sedan han slutat lektionen. , Hvad tänker ni om denna banketthistoria? frågade furstinnan; ,fruktar ni ej de följder, den skulle kunna framkalla?Scheffer svarade: ,Madame, jag hoppas. att de vidtagna forsigtighetsmåtten skola rättfärdiga den tron, att ingen fara hotar och att saken för denna gåag skall blifva utan allvarsamma foljder. Men ers kongl. höghet må tillåta mig att anmärka, det medgifvanden måste göras åt nationens förnuftiga önskningar, så framt icke någon ny demonstration skall framkallas, emot hvilken det ej blir så lätt att göra motstånd. Uertiginnan bleknade. ,Scheffer, utropade hon, ,,det är högst opassande af er att tala ens om någon moj lighet till fara för monarkien. Scheffer bugade sig vördnadsfullt och aflägsnade sig. Redan dagen derefter visade en högt uppsau vän till Scheffer ett bref för honom, hvilket denne nyss emottagit från Odillon Barrot. Deruti omnämndes ett beslut, som Barrot och hans vänner fattat, nemligen att planen till den stora reformbanketten skulle ofvergifvas. Som orsak härför uppgafs, att man, under de då herrskande hatuga oroligheterna, ville undvika en konflikt med anktoriteterna. ,,Lem na mig brefvet, sade Scheffer, ,jag vill visa det for hertiginnan af Orleans, som säker kall blifva mig tacksam, för det jag bringa: henne den goda underrättelsen nägra timma: tidigare än hon eljest skulle tått den. Scheffer skyndade till Tuilerierna, träffade herti ginnan och visade henne brefvet. Hon blef mycket glad och hennes ogon fylldes med glädjetårar under läsningen, , Så svällt det var af er, Scheffer, att gifva mig denna underrättelse; men ni måste följa mig in i konungens kabinett för att meddela Hans M:t den. — , Tillgif mig, ers höghet, svarade Scheffer, ,att jag ej kan åtlyda er befallning; le roi et mol, nous ne nous sommes jamais aimes: och jag anhåller att ers böghet ensam går — — — F—