Göteborgsposten – 10 mars 1862, sida 1

Barbara skulle sagt mycket mindre, om hon kunnat ana att en tredje person var närvarande. En vaker morgon, två eller tre dagar efter Carlyles afresa, satt miss Cornelia fördjupad i betraktandet af nya musslins-gardintyger, som man burit till henne, då Dill inträdde med ett bref. — Miss, sade denne, se här ett bref som nyss inlemnats på vårt kontor; det är från mr Archibald. — Hvad kan han ha att skrifva till mig om? frågade Cornelia. Han säger väl åtminstone när han kommer tillbaka ? — Han nämner i mitt bref ej ett ord om sin återkomst, men kanske i ert. — Hon tog biljetten, öppnade den, genomögnade den hastigt och sjönk så ned på en stol, mera förvånad och nedtryckt än någonsin förut i hela sitt lif. Brefvet lydde: Castle Marling d. 1 maj. Min bästa Cornelia! Min äktenskapliga förening med lady Isabel ingicks i dag på morgonen, och jag skyndar att nu underrätta er derom. Jag skall skrifva omständligare till er i morgon eller öfvermorgon, och förklara er allt. Er alltid tillgifne broder. Archibald Carlyle. — Är det en mystifikation?... Dessa ord voro de första strupljud, miss Cornelia kunde få fram, så snart hon kände sig ega nog styrka att kunna artikulera fram ett ord.