fann ae båda syskonen färdiga att dricka th, ehuru mycket tidigare än vanligt. — Vi spisa mycket tidigt middag i dag, sade miss Carlyle, och jag befallte in ths, så snart middagen slut, emedan Archibald aunars icke skulle fått något. — Jag ekulle mycket väl kunnat vara utan, sade han. Jag har ännu en massa göromål att uträtta. — Tnhscet gör er godt, återtog systern, och jag skulle ej gerna se, att ni aflägsnade er, utan att hafva tagit en kopp. Tag af er hatten, Barbara. Det är en märkvärdig karl och han är i sina affärer ej lik någon annan. Skulls ni väl kunna tro att han reser till Castle Marling i morgon, och ban bar ej öppnat munnen derom förrän nu. Ligger den der sjuklingen Brewster, eller hvad han beter, a ännu dålig i Castle Marling? frågade Barbara. — Ja, han är qvar der, genmälte Carlyle. Barbara tog plats vid thebordet, fastän hon med detsamma påstod, att hon icke skulle stanna qvar, ty hennes mor väntade att hon skulle komma tillbaka. Miss Carlyle afbröt henne och sade till sin bror, att hon skulle skynda att packa ihop hans effekter. — Nej, nej, utbrast han med ett slags rådd brådska. Det skall jag göra sjelf. Peter, du kan bära den stora kappsäcken upp på mitt rum. (Forts.)