Göteborgsposten – 7 mars 1862, sida 2

hopa sig, ej obetydliga svårigheter. Utställare erinras dock att detta ej får utgöra en ursäkt för uppskof i öfversändandet af deras varor; man skall finna rum för allt hvad eom sändes, och d. 31 mars är bestämdt den sista dag på hvilken varor kunna bli emottagne. .s Förberedelserna för uppställandet af de stora prydnadsföremålen i hufvudskeppet äro nu afslutade. Midtemot den östra thronhimmeln ser man en utmärkt vacker granitobelisk. Går man derifrån vesterut genom hufvudskeppet finner man smakfullt uppställda möbler; utefter väggarne hänga i draperier ylle och linnevaror; längre bort ser man Witworthoch Armstrongkanoner, två stora orglar samt en mängd porslinssaker. Vidare bländas ögat af juveler och bordsilfver, och derefter ser man en -trofe af pelsverk. En mycket vaoker obelisk af grå marmor med guldornamenter utgor ett anslående föremål midt i hufvudskeppet. Den stora, temtio fot breda passage, hvilken leder från den stora hufvudingången, skall äfven prydas med väl uppställda utmärktare industrialster, emellan hvilka komma act placeras bildstoder, vaser o. s. v. Sydöstra transeptet skall innehålla tvenne troföer at stål, den ena från Bessemers och den andra srån Naylor Vickers verkstäder. Derbredvid skall exponeras en samling ornamentala jernarbeten från åtskilliga andra engelska jernverk samt en större skärm, utomordentligt väl bearbetad. Antalet fontäoer är ej så stort som under expositionen år 1851. En dyhk, 36 fot i diameter, skall uppsättas under vestra dömen och en annan från Frankrike under den östra. En annan mindre fontän skall förmodligen placeras under den förstnämnda obelisken. De kongl. kommissarierna hafva numera tagit nödiga mätt och steg för att koncentrera hela makten och ansvarigheten i en hand och ha utsett mr Sandsord ull ensam verkställande direktör och sekreterare. Oeblenschlägers graf på Frederiksbergs kyrkogård utantor Köpenhamn har uu sluvngen sått den grafsten, som den i så många är saknat. Det är ett präktigt, platt brunt granitblock, som bär skaldens namn: Adam Gottlob Oehlenschläger jemte todelse-och dodsår samt derunder namnet på hans förut hädangångna maka. Grafstenen är skänkt at bokhandlaren Dahl i Kristiania, en at Oehlenschlägers vänner och beundrare. Konstnärskarnevalen i Köpenhamn firades d. 27 sistl. Febr. i Kasino och var besökt af så många personer, som lokalen kunde rymma med sästadt afseende på att plats skulle finnas för dansen. De ovanhgt stora förhoppningar, med hvilka man motsåg denna afton, blefvo ej heller gäckade, då komitn gjort allt för att åt aftonens nöje bereda omvexling och munterhet. Den för tillfället komponerade musiken var äfven i allmänhet vacker, hvilket isynnerhet gäller om tostmarschen, som mottogs med stort bifall. Lokalen var särdeles smakfullt dekorerad. 1 uppgången var den ena långväggen förvandlad till ett fullständigt bildergalleri, i det den föreställde en veranda, mellan hvars pelare öppnade sig utsigt till en lång rad at sydländska prospekter. Efter sestmarschen ötverraskades publiken genom ett litet täckt intermezzo. Ridän gick neml. upp tor scenen, hvilken föreställde en af strålande skyar bildad plats, från hvilken en såe (fröken Lerche) ställde några skämtsamma ord till det eleganta auditoriet. Straxt efter det ridån fallit, ljöd en lokomotivpipa, och in rullade ett frustande lokomotiv, trån hvilken en dverg (hr Wiehe) höll ett kort och sinnrikt tal, i hvilken han bland annat påpekade för publiken, att icke blott önska det man skulle få roligt; man måste äfven vilja hafva det, för att sådant skall lyckas. De två toljande tablåerna: David Teniers, görande studier i ett holländskt värdsbus och ÅRubens i sin atelier, utmärkte sig framför dylika tablåer genom en äkta konstnärlig anordning. Båda måste på publikens uppmaning gifvas da capo. Kort före midnatt gick åter ridån upp och man såg nu ett stort komiskt tåg: Från Vesterport till Frederiksberg gå öfver scenen, Det öppnades af en ryttare till häst. Etter demaskeringen förevistes vett högst märkvärdigt verldshistoriskt museum, hvilket inneholl afbildningar af alla menniskoracerna från Iden hvitaste hvite till den svartaste idiot. Fjörevisaren börjiade sitt föredrag med att. vå