Göteborgsposten – 7 mars 1862, sida 2

något orätt och fruktar för att bli upptäckt. Annars alltid öppen och uppriktig i sina egna angelägenheter, ty han hade ingenting att dölja, tyckte han dock, att han denna gång borde förställa sig. Han anade att hans syster skulle fara ut emot honom med bitterhet, då hon fick veta om hans giftermälsplaner. Detta hade instinkten sagt honom redan långt förut, och han sade för sig sjelf, att af alla qvinnor skulle lady Isabel för hans syster synas vara den minst lampliga, ty mise Cornelia tänkte på det nyttiga och hyste hvarken sympati eller beundran för det angenäma. Han var ej: fullt säker om, att hon icke skulle söka göra om intet föreningen, om hon finge någon reda derpå, ty hennes okufliga vilja hade låtit henne begå ännu besynnerligare saker. Man bör icke heller nedsätta Carlyle, derföre att han ansåg sig böra iakttaga obrottslig tystnad med afseende på sina planer för framtiden. En familj vid namn Carew hade varit nära att öfvertaga på arrende East Lynne för tre år. Denna familj hade i afseende på några mindre detaljer ej kommit öfverens med Carlyle, men denne tycktes hugad att gifva vika. Under hans frånvaro i Castle Marling hade dessa svårigheter utjemnats, man hade gått in på alla de uppställda vilkoren, och de nya gästerna skulle med det snaraste taga East Lynne i besittning. Miss Carlyle var förtjust. Men det första bref Carlyle skref var till Carewes och ianeböll ett afböjande af vilkoren. Ilan nämnde icke ett ord derom till sin syster. En afton, tre veckor efter advokatens besök på Castle Marling, gjorde Barbara Hare besök hos miss Carlyle, och