Göteborgsposten – 7 mars 1862, sida 2

Article Image
niskohufvud, utpeka läget af de särskilda organerna. Han uppehöll sig länge vid beskedlighetsorganet, hvilket han sedan i dess fulla utveckling påpekade hos bilden af en mördare, hvilken hade varit Åen mycket beskedlig mördare. I samma anda fortgick föredraget ända ned till negrerna med svans, de malajiska pepitorna o. s8. v. och det muntra galleriet afslutades med vett lejon, hvars man var benad i nacken. Från komitåns sida var, som häraf synes, allt gjort för det nöjsamma, och det var ej heller brist på komiska masker, men de mottogos ej med behöfligt lif. För ofrigt hade festen en ganska elegant pregel. Man såg icke flera dominomasker än som var oundvikligt nödvändigt; karakters och fantasidrägterna voro synbarligen i majoriteten. Dansen var, som vanligt, hufvudnöjet, ooh mot balens slut blef den särdeles lifvad. Karnevalen bevistades af arfprinsen, prins Christian till Danmark med gemål och prinsessan Alexandra. Ordensdekoration. Sånginspektören vid de lärda skolorna i Köpenhamn, yrofessor A. P. Berggreen har af Konung Carl blifvit utnämnd till riddare af Wasaorden. Frihandel. I Köpenhamn har bildats en frihandelsförening, hvilken tyckes omfattas med särdeles intresse af allmänheten. Föreningens uppgift skall vara, att väcka intresset för de ekonomiska frågorna, hvilka hittills varit ställda i skuggan för de politiska, och att utbreda kännedomen om frihandelns grundsatser; föreningen skall verka genom offentliga möten, föredrag, mindro skrifter och möjligen genom utgifvandet af en egen tidning. Karnevalen i Köln. Om förberedelserna till denna skrifves från Köln d. 1 dennes: Öfverallt hvart man blickar ser man ökadt lif, rörelse och verksamhet, uppkommet genom tillrustningarne för karnevalen. Mun putsar och pryder byggnaderna, timrar och dekorerar. Alla violiner och föjter blifva ånyo stämda, de bästa vinoch öltaten öppnas och i konditorierna arbetar man med ångkraft. Från den varmare södern tillströmma snäppor och beckasiner, från norr kommer oräkneliga fat af ostron och kuggar med kaviar, och, på det att det solida ej må fattas vid sidan af det fina, förgäta Hannover och Nassau för ett ögonblick sina fiendtliga kapriser mot Preussen och sända oss, till rostbiff och biffstek, oxar, praktexemplar, sådana man endast från dessa provinser kan få dem. Kort och godt intet, som kan tjena menniskobarnen till lust och behag, kommer att fattas. Vid vagnarne och kostymerna för det stora tåget på Rosenmåndagen lägges sista handen. Efter allt utseende kommer vid detsamma prakt och humor att i rikaste mått utveckla sig. Prosessor Renan. Vi hafva i vår utlandsafdelning under några dagar redogjort för några tumultuariska händelser, hvilka uppstått bland studenterna i Paris med anledning af den nyutnämnde professoren Renans suspension från sin befattning. En kort biografi at den skarpsinnige och högt ansedde lärdes litterära verksamhet torde derföre vara al något intresse för dagen. Ernest Renan var ursprunglig bestämd för den presterliga banan. Han tillbragte några år som teologie studiosus i Collge de S:t Sulpice i Paris, men lemnade denna högskola, för att ingå i det presterliga kallet. Han egnade sig derföre åt studiet af de österländska språken och den bibliska litteraturen. Han har rykte för att vara en skicklig, om icke djup orientalist, och har utgisvit ätskilliga verk af stort intresse. Han erhöll år 1847 Volneyska priset för ett arbete öfver de semitiska språken och ett annat år 1849 för ett verk öfver Grekland i medeltiden. Han erhöll 1849 af lAcademie des Incriptionet Belles Littres ett litterärt uppdrag till Italien, der han samlade materialier till ett verk öfver den spansk-arabiske filosofen Averrhoes, som först ölversatte Aristoteles skrifter på arabiska. År 1856 blef han utvald till medlem af nämnde akademi. Han har äfven utgifvit ett arbete öfver Komparativ Philologi, hvilket utkom i häften och sedan utgisvits samladt under titeln Forsok till Religionens Htistoria?. Han har nyligen användts vid en antiqvarisk mission till Syrien, och resultaterna af hans arbete utgifvas ännu i Moniteur under form af embetsberättelser. Kompetenta domare anse honom ur litterär syn

7 mars 1862, sida 2

Thumbnail