Göteborgsposten – 7 mars 1862, sida 1

Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (Öfvers. från engelskan.) — Min fru, svarade advokaten, i det han afbröt henne och bjöd henae en stol på samma gång han tog en för sig sjelf, vi ha ännu hittills aldrig stått på någon utomordentlig förtrolig fot med hvarandra. Jag bad deremot lady Isabel medgifva att vi kunde bli det: jag bad henne blifva min hustru. Denna bekännelse var för grefvinnan som ett ljuft doft, och hennes dåliga lynne smälte till solsken. Detta var en lösning för hennes stora bryderi, en utväg genom hvilken hon slutligen skulle kunna bli fri från sin bete noire, den batade Isabel. Ett leende af tillfredsställelse glänste öfver hennes ansigte, och hon blef mycket artig och graciös mot Isabel. — Hvad Isabel måste känna sig tacksam emot er! sade hon. Jag talar öppet, mr Carlyle, emedan jag vet, att ni känner den brist på skydd, hvari grefvens oförutseende lemnat henne. Ett förnämt äktenskap kan för henne ej komma ifråga; och East Lynne är ju ett vackert ställe, säger man. ) Forts. ir. N:o 29—54.