Göteborgsposten – 7 mars 1862, sida 1

ö Kejsar Napoleons dilemma. Franska folket bar på senare åren varit ett mycket beskedligt folk. Det har visserlgen en och annan gång, på den herrskares vink som så väl torstätt att bringa det tll lydnad, rest sig ur sin hvila och då utfort stora saker. Men det bar sedan, hkt ett tamt lejon, åter gått att lägga sig vid sin herrskares fötter, belåtet och stolt ofver de bragder det utfort, om dessa ock ej hatt en mera sornustig grund än eti verkligt lejons driti att degagna de präktiga tänder och klor som naturen gifvit det. For ett blott krigiskt tolk är det också nog att emellanåt få en motion, sådan som Sebastopol, Solterino eller Peking beredt det franska. Men fransmännen äro ej blott krigiska; de äro på samma gång et ytterst intelligent folk, och ett sådant behofver äfven att tänka, tala och handla i andra värf än krigets, huru kär Åvla gloire annars också må vara for detsamma. Men detta är just hvad som icke tillåtits dem. Till en tid kunde väl sådant gå bra, och skickligt som kejsaren visste ställa sig domnade åtskilliga fransmännens egenskaper bort vid den angenäma kittling som underhölls i deras nationalfåsänga. Det tyckes likväl nu som skulle ÄAAAA — —