Göteborgsposten – 6 mars 1862, sida 3

bästa beviset på uppriktigheten af vär tillgifvenhet (bisall). Uppsyllandet af vår pligt har varit oss så mycket lättare som en komite, bildad genom 182 röster mot 34, ej ett ögonblick fruktat för att icke vara en trogen tolk af församlingens knslor. Af dessa skäl har en komite enstämmigt beslutat lagförslagets förkastande.Denna rapport uppplästes midtunder en orolig nyfikenhet från alla de deputerade och en talrik åhöraremängd. Den skulle börja diskuteras såsom i dag, torsdag. Man väntar att nya försök skola göras för åstadkommande af en kompromiss mellan hären och kejsaren. Trenne motioner ha redan blifvit inlemnade i denna riktning. Komitåsn har visserligen förkastat dem, men de skola åter komma fram inför kammaren och det är svårt att redan nu kunna säga, hvilket emottagande de skola röna. De försök till försoning, som skola taregeringen säger sig ej vilja hädanester utötva någon tryckning på lagstiftande kårens beslut, skall hon dock hålla de otficiosa vännerna räkning för deras bemödanden, att åvägabringa ett närmande mellan kejsarens vilja och komitlgens motstånd. N Vi ha förut namnt, att Österrike hos franska regeringen affordrat forklaring för prins Napoleons mot det riktade yttranden mom senaten. Detta bekräftar sig nu. Thouvenel lemnade den lugnande försäkran, som stod i hans makt. Ilan påpekade, att prins Napoleon enda-t yttrat sig som senator och all regeringen ej kunde ansvara för en sådan, utan endast komprometteras genom sina ofliciola handlingar. Tuouvenel wullade, att frunska regeringen skulle vid föorsta lagliga tilllälle offentligt lägga i dagen det otorandumnga goda torhallandet mellan franska regevingen och kejsar Frans Josefa. Ministertorandringen i Italien är en fait accompli, och värt gärdagstelegram har redan meddelat oss uppgilt på de nya medlemmarne at densamma. Nägra al namnen äro d:Å sullkomligt obekanta. De sramdragua pervonerna synas oss 1 allmannet vara tackmenniskor, Ledningen af aflarerna otvertager lITatazzi. Få se, om han lyckas lanka handelserna efter Italiens önskan bättre än Ricasoli. Någon jemtorelse mellan dessa båda mäns uteigter, vid tattandet at regeringstyglarne, aw kunna fora romerska trägan, som ur Itallons hisfråga, mot mälet, är det obilligi att uppstålla. Au etter Cavours död tuga rodret 1 hand var mer an svårt; den djerive piloten måste misslyckas, om ej en sardeletycka vore med bland passageiarne ombord. Cavour var fFjelf själen inom hela sitt kabinett, de ötriga ministrarne voro nästan endast hans viljoreu-kap. For att genast kunna sälta sig i Cavoures stul, fordrades en Cavouris utomordentliga statsmannasnille, genomträngande blick i nästan alla saker och stora uflarevana. Kicasoli sorstod ej att så som Cavour kombinera. Han uppställde romerska trågans lösning som sitt program, och at denna fråga undanskymdes en mängd andra, inre frågor, kanske lika nödiga tör Italiens framtida konsolidering. Deua ådrog honom missnöje från nästan alla partier inom Italien. Uan var dock innerligt gonomträngu af tron på sin saks framgång, och kämpade derfore 1 det längsta emot tryckningen, hvilken till slut likval blef honom för otvermäktig. Han föll, men med allas aktning och sympati. Åfven i år tyckes ingen karneval bli af i Kom, till de resandes stora ledsnad. Rationalkomiteen i denna stad har nemligen uppmanat romrarne, att ej deltaga i nägra karneralssamlingar, utan i ställot församla sig på sätet för Roms antika storhet, det gamla Forum. Talrika solkhopar följde d 22 sebr. denna inbjudning; intet enda rop hördes. De franska och påfliga gensdarmerna rensade forum. D. 25 förnyades dessa folksamlingar; myndigheterna hade vidtagit förberedelser och häktningar företogosa. Österrikes utrikesminister, grefve Kechberg, bar nyligen afsändt till Berlin sitt svar på den preussiska note, genom hvilken grelve Berustorff, i preusriska regeringens namn, besvarat Wirzburgarnes idenuska noter angående tyska torbundsreforimen. Grerve Rechvergs nya skritvelse är daterad d. 24 febr. Han inlåter sig i denna icke på någon diskussion at de ider, som den preussiske mimstern å sin sida utvecklat. Han inskränker sig i detta af-eende till att låta ol.kheten i de af båda regeringarne uttalade åsigter