Göteborgsposten – 6 mars 1862, sida 1

Under hela tiden de varit borta, hade lady Mount Severn riktigt varit i skärselden, ty mrs Lenison hade hållit henne qvar hos sig; hennes hat mot Isabel stod också nu i ljusan läga. För att kunna visa sig vid middagsbordet, mäste Isabel byta om toilett, hvarfore hon skyndade upp på sitt rum. Hon bade tagit af sig sin kladning och istället svept en peignoir omkring sig, Marvel stod bakom henne och ordnade hennes hår, och William låg och jollrade vid hennes fötter, då dörren plötsligt öppnades och mylady rusade in. — Hvar har ni varit? frågade hon riktigt skälfvande af vrede. : Isabel anade hvad som skulle ske. — Jag har varit och promenerat i parken och på ängarne. svarade hon. — Uaru kan ni våga så kompromettera er? — Jag förstår er icke, sade den unga flickan, hvars hjerta började häftigt klappa; Marvel, ni drager mig i håret! Då de qvinnor, som äro fallna för att lätt hänföras af otygladt raseri, utan måtta öfverlemna sig deråt, veta de ej hvad de göra och förstå icke hvad de sjelfva säga. Lady Mount Severn brast ut i grofva förolämpningar och förebråelser, den ena mera skamlig och orättvis än den andra. — År det icke tillräckligt, att man beviljat er en tillflykt hos mig, utan att ni äfven skall vanhedra detta hus? I tre hela timmar har ni hållit er undandold tillsammans med Francis Lenison! Alltsedan han kom hit, har ni endast tänkt på att kokettera för honom; ni gjorde på samma sätt i London förlidet år. Detta häftiga angrepp var ännu längre och gröfre, men