Göteborgsposten – 6 mars 1862, sida 1

utrustad. Denna beskrifning skulle verklige ej hafva varit öfverdritven, om blott expedi tionen varit i alla afseenden fullständig, t. flottan räknade 100 skepp och förde 12,00 man. Då expeditionen torst afseglade va dess bestämmelseort en hemlighet i Nashing ton, om ock icke i Richmond, och man erto måhända någon ötverraskuing, då telegram mer underrättade att Burnside och hans squa dron, efter att ha varit utsatt för en svå storm och några andra olall, seglat in vi Hatteras och ankrat i Pamlico-sundet. Den na del af Amerika har följande geograsiskbeskaffenhet: Nord-Carohnas kust ar skydda af en lång smal sandbank, liggande på kor atstånd från kusten lik en aruficiel vågbryta re och här och der genombruter at kanale hvilka lemna tillträde till farvattnet derinnan tor. Detta inre farvatten lägger sjelfva ku sten och några al städerna vid de stora flo derna öppna för en invasion, men det ä grundt, torrädiskt och svårt att besegla. Ka nalerna äro kinkiga och vädret ofta stormigt Första svårigheterna mötes i sjeltva inloppei genom sandbanken, ty det är ej alltid lat tor skepp att passera den, och sedan ma: hunnit in i det inre sarvattnet, äro skeppei beständigt utsatta för att stöta på grund. Ge neral Burnside expedition synes redan frå törsta början ha varit exponerad för alla des sa svårigheter, utan att man på förhand gjor något försök att förekomma eller mildra dem Skeppen sjelfva voro till stor del olämphg tör tjenstgoring, men detta var törmodliget en oundviklig olägenhet. Nordstaternasitlout består nemligen, såsom bekant är, af all slags äflytande ting, samlade hvarhelst mai kunnat komma ötver dem, inkopta ull orim ligt höga priser för statens räkning och ar merade så godt som omständigheterna med gifvit. Bogserbåtar, flodångare och färjor tor -eddes med en kanon eller två och dubbade: derefter till rang, heder och värdighet a rörlogsångare. Man har i Sumter och Nash ville sew vackra exemplar af denna klass Det underliga i saken år, att dylika tarkoste kunna hålla sjön, och vi äro i sanning ej tör vånade ofver att finna det general Burneide eskader, ehuru den efter några motgånga lyckades inkomma i Pamlico Sund, likväl se sormera en tid låg stilla, utan att uträtta nå got. Departementet för flottan tyckes ocksha gjort bra litet för att ordentligt organiser: expeditionen. De skepp som lyckades kom ma igenom sandbanken, hvilket ej var falle med alla, stötte på grund derinnanför ocl fingo taga sig loss så godt de kunde; vädre var mycket stormigt och hundrade seglar drefvo omkring i Pamlico-sundet med liter utsigt att kunna börja de operationer, fö hvilkas skull de bhfvit utsända. Halfva an talet af skeppen synes hafva lidit någon mot gång, antingen innaneller utanför sandban ken; och ehuru förlusten af lif har varit myc ket ringa, har det dock varit stor förlust pi förråder. Under tiden bevakades hela expe ditionen, liggande som den var i ett fiendt ligt farvatten, af en verksam fiende och kun de när som helst bli utsatt för brist på drickes vatten och lifsförnödenheter. Följden blet at eskadern ej på tre veckor kunde uträtta nå got, och de sista rapporterna som nått oss hafva just underrättat oss om att expeditio nens operationer med framgång blifvit på började. Roanoke, som af general Burnside oci hans trupper nyligen blisvit intaget, är en Ä af betydlig storlek, liggande i det inre far vattnet ungefär haltvägs emellan Pamlicooch Albemarle-sunden. Man trodde redan på för hand att de konfedererade försvarade ön mer en betydligare styrka, och der lågo ocksi verkligen tio eller tolf kanonbåtar. Denn: