Göteborgsposten – 3 mars 1862, sida 1

— —— Kostnaderna belöpa sig till 250 dollars sås rdr), så att hela summan ej går öfver 500,000 dollars. Af denna summa betalar regeringen 400,000 dollars i årsterminer med 40,000 hvarje gång. Svaten Kalifornien betalar 60,000 dollars, och bolaget sjelft det öfriga. Telegrafen är redan öppnad till allmänt begagnande. Naturligt är att den flitigt användes. Algitten för en depesch från NewYork till San Fransisco är för 10 ord 5 dollars 95 cents (omkr. 23 rdr) och sedermera tor hvarje öfverskjutande ord 48 cents ( 1: 80). Denna afgilt är vid betraktande af det betydliga afständet ganska billig. Den geografiska längdskillnaden emellan Cap kace är ungefär 70 grader och således tidsskillnaden för dessa båda ställen 4 timmar 40 min. En depesch som vid solnedgången afsändes trån Cap Race till San Francisco bör dersöre anlända ull sin bestämmelseort medan solen derstädes ännu står högt på himlen. Priserna i New-Yorks marknad kunna redan samma dag inverka på San Franciscos. Guldgräfvarne i Yuba 1 Kalifornien kunna läsa 1 sina egna tidningar, hvad som en eller två dagar 10rut händt vid Potomac. I Kahtornien håller man förnärvarande på med att utfora en telegrafledning, hvilken 1 söder sträcker sig till Los Angeles och i norr till Yreka, nara intill Oregons gräns och förbinder alla vigtiga platser inom staten med hvarandra. Denna lnie blir troligen inom ett år färdig ända ull Förenta staternas nordvestliga gräns i territoriet Washington, och deritrån har man foreslagit att föra den utefter nordamerikanska sastlandets vestkust ända till Bohringssundet, under hvilket en kabel skulle läggas, hvårefter linien skulle fortsättas utetter Aslens ostkust, tills den vid Amurströmmen förenades med den ryska. Att ryska regeringen mycket intresserar sig för detta foretag är lätt begripligt, och en rysk ingenior, öfverste Komanovw, befinner sig för närvarande i Förenta staterna, för att, i hvad på honom beror, befordra soretagets framgång. Komanows plan afviker för öfrigt så till vida från den nyssnämnda; att han obetingadt förkastar Behringssundet som öfvergångspunkt, enär fastlandet i denna region är betackt af evig snö och is och sä ofruktbart, att ingen mensklig varelse kan vistas der ens på kortare tid. Deremot ansor han att hatvet litet längre söderut tyckes vara bestämdt at sjelfva naturen till en föreningslänk emellan gamla och nya verlden. Här sträcker sig ögruppen Alenterna i en halscirkel mellan Kamschatka och Amerika. Visserligen är det sannt att afståndet mellan de båda konunenternas kuster är 1,600 eng. miles eller lika långt som det från Valencia i Irland tvärs öfver Allantiska oceanen till Trinity Bay på New-Foundland; men medan hatvet mellan sistnämnde punkter blott består af en oafbruten vattenyta, befinna sig emellan de förstnämnda ej mindre än 81 öar, af hvilka en är 200 miles, en annan 100, en tredje 70, trenne 50 miles o. s. v. i längd. Dessa öar äro till största delen slocknade vulkaner, bergiga och klippiga, utan skogar. Några af dem äro bebodda af Alenterna, andra utgöra ryska och amerikanska dopoter. Hafvet tillfryser aldrig, utom i några vikar, men drifis förekommer stundom. En telegrafforbindelse emellan Amerika och Asien skulle, med begagnande af de fördelar dessa öar erbjuda, kunna sättas i verket på tvenne sätt: det ena skulle bestå i att leda linien genom korta undervattenskablar från den ena ön till den andra och deremellan på telegrafstolpar landvägen; det andra vore att blott begagna kablar, men leda upp dem på passande ställen vid öarnes kuster. Den — — — —— — —