Göteborgsposten – 3 mars 1862, sida 1

sig här i går morse; det tyckes som om några af de olyckliga han bedragit kommit hit frän staden. — Det är för det mesta judar, sade Warburton likgiltigt! om de förlora litet, skadar det dem icke. — Förlåt, mr Warburton, judarne hafva lika mycken rätt till sina penningar som både ni och jag, sade grefven. Om de ock vore turkar och hedningar, inger jag likväl icke, att dett skulle göra Mount Severn frifrån sina skälmstycken. Isabel sade, fortfor han vänd till Carlyle, att det var ni, som lyckades afskeda dem. — Ja, svarade advokaten, genom att bevisa dem, det East Lynne tillhör mig, samt alla inventarier och hela lösöreboet. Men deruppe finnas tvenne karlar, från hvilka jag ej kunnat göra mig qvitt. De hafva bemäktigat sig den dödes kropp. — Hvad menar ni? frågade grefven och betraktade honom med en forskande blick. — Ni vet då icke, återtrog Carlyle och sänkte rösten, ni vet då icke att tvenne karlar sedan i går morse hålla vakt öfver den döde? Det finnes tillochmed en tredje sådan, som turar om med dem, så att de kunna gå och få sig litet föda i matsalen. Grefven närmade sig, med vidöppen mun, stirrande ögon och djup förvåning uttryckt i anletsdragen, lifligt Carlyle. — Guds död! utropade Warburton och ryckte häftigt af sig sina glasögon. — Om jag förstår er rätt, mr Carlyle, sade grefven med allvarlig och högtidlig stämma, så är det för fordringars VM OJ AA --E OA Oo