Göteborgsposten – 3 mars 1862, sida 1

—— SR — erhållas. Han öfvertygade sig om att indianerna i dessa trakter med få undantag äro fredliga och väl sinnade, så framt de på ett lämpligt sätt behandlas. Creighton hann den 1 Mars sistl. år fram till San Francisco samt återvände genast öfver Panama till New-York. Under tiden utbrast revolutionen i södern, hvarigenom den påtankta telegraflinien blef så mycket vigtigare och dess snara fullbordan så mycket önskvärdare. Den 16 april organiserades telegratkompaniet, och de nödiga förarbetena företogos skyndsammast. Om man betänker art linien måste läggas genom en blott at indianer och vilda djur bebodd vildmark, här och der atbruten af verkliga öknar, kan man få ett begrepp om de svärigheter, som måste öfvervinnas. Arbetena begynde liktidigt vid San Francisco och Omaha City; till toreningspunkt bestämdes Saltsjostaden. Öfver den på den vestra linien använda arbetskratten ega vi beklagligen ingen kännedom, men den på den östliga, mellan Omaha City och Saltsjostaden använda bestod af icke mindre än 400 välbevapnade och med behöfliga verktyg försedda män. Utom de nödiga litsmedlen medtog man dessutom 100 kor och oxar, hvilka medfördes på expeditionen och under vägen eliter behof slagtades. Till transport at byggnadsmaterialierna och provisionen hade bolaget anskaffat mer än 100 kärror, hvilka drogos af oxar eller mulåsnor. Då allt var färdigt uppbröt den lilla karavanen från Omaha City och nedsatte den 4 Juli sin första telegrafstolpe. Den på hvarje dag tillryggalagda sträckan uppgick i medeltal till 10 eng. mil (ungef. 1 2 sv. mil). De nådde den 10 oktober fram till Saltsjöstaden. Sex dagar senare inträffade äfven den vestliga afdelningen derstädes. Denna hade utan tvifvel hatt den svåraste delen af arbetet, nemligen öfver Sierra-Nevada och RockyMountains. Sålunda hade emellertid den 2,000 eng. mil långa telegrafledningen blitvit tullbordad på den korta tiden at 3!(s månader. Hela linien hvilar på stolpar, och tillochmed vid flodöfvergångar har haf man föredragit denna metod !tramför submårina ledningar. Den är nemligen vida säkrare och varaktigare, ehuru äfven den är utsatt för flera sarligheter, bland hvilka vi nämna snöstormarne på bergen under vintertiden, möjligheten al liniens förstöring genom eld under någon prairiebrand, pålarnes omkullkastande af buftoloxar eller bortstjälande för att anvandas till brånnmaterial. Den använda ledningstråden är galvaniserad och väger 350 skålpund kor hvar engelsk mil. Säledes väger hela linien mellan Brownsville och San Francisco 700,000 skålpund. Man har begagnat den 3. k. Wadeska metoden att isolera tråden: denna går nemligen genom en på pålen fästad glashatt, hvilken åter skyddas af ett med jära indränkt trätak. Pålarnes höjd är den vanliga och ungefär 30 sådana äro uppställda på hvarje eng. mil. Ena hältten af dem äro af rödt cederträ och den andra till större deen af furu. Då landet, genom hvilket ledningen sträcker sig är utomordentligt fattigt på trädarter, så måste pålarne ofta hemtas på atstånd af 240 eng. mil. Vid flodötvergångar, ler den vanliga höjden på pålarne var otilläcklig, nedsattes ordentliga mastträd, och ikaledes blefvo på bergen, der snön ofta unler vintern hopar sig till otrolig höjd, pålarnes höjd tilltagen så betydlig, att tråden allid ligger fri från snö; och för att den ej skall sönderslitas af den på densamma hviande snön och isen, hafva pålarne der blifvit ställda på kortare afstånd från hvarandra. Det på denna linie använda telegrafsybemet är det nu öfver en stor del af jorden invända Morseska. — —— ——