Göteborgsposten – 1 mars 1862, sida 1

spåra den välgörande verkan, som senare årens ordnade skolsystem haft på det uppväxande sjäg:et. Granskar man nemligen brottens antal här i Göteborg skall man med verklig förvåning finna, huru ringa detta är i jemlörelse med invånarnes antal; ja, man skall vill och med finna, att de flesta brott som här begås, föröfvas af personer, hvilka inflyttat eller tillfälligtvis har uppehålla sig just för att i en större stad kunna mera obemärkt drifva sina spekulationer eller utföra sina brottsliga afsigter. Göteborg var länge illa kändt: osäkerheten inom samhället var tll och med så stor, att man sedan skymning inträdt ej gerna riskerade att gå ut, åtminstone att passera vissa gator eller gränder. Gaslysningen, den af polismästaren Norin ordnade bevakningen och den nya bränvinsförordningen hafva visserligen betydligt bidragit till afhjelpandet af detta onda; men det mesta torde dock hafva åstadkommits af samhällets nitiske rehgionsunderviceare samt det fullständigt ordnade skolystemet. De brott eller laster, hvilka nu mest tynga på Göteborgs samhällasamvete äro dryckenskapslasten samt osedligheten inom en viss klass af qvinnorna. I en sjöstad, med så stor trafik som Göteborg, är dock sådant oundvikligt; och man kan åtminstone trösta sig med, att förhållandet i båda dessa hänseenden på senaste åren blifvit mycket sorbättradt mot hvad det varit. Ett i en så kraftfull och frisk utveckling varande samhälle som Göteborgs skulle dock snart, sedan det sörjt för att den uppväxande ungdomen bibringades kunskaper och moralisk stadga, äfvea sträcka sin vårdande hand till de medlemmar at samhället, hvilka i allmänhet ej åtnjutit denna första uppfostran och säledes genom bristande håg for vetande hvarken visste att göra sina hem trefna eller att derinom söka någon vederqvickelse. Så tillkommo, hutvudsakligast genom rika donationer af stadens storartadt välgörande bättre lottade samhällsmedlemmar, de i så många afseenden välsignelserika arbetarebostäderna, så småningom uppväxande till hela qvarter för sig sjelfva, — och sist folkbiblioteken. Det är egentligen på de senaste månaderna som dessa kunna sägas hafva tillkommit. Förut fanns visserligen, till en tid, Bildningscirkelns bibliotek och f. d. gymnasiets. Men det förra stängdes snart och det senare hade aldrig lyckats blitva populärt. De tvenne andra på senaste tiden tillkomna, för allmänheten tillgängliga biblioteken åro det i Göteborgs Museum och det al brukspatron Dickson till Nya Arbetarebostaderna i Vestra Haga skankta. Det förra gor sig ännu omöjligt för den stora allmänheten genom den hoga inträdesafgiften till musget, med hvilket biblioteket är förenadt; men af desto mera välgörande gagn är det sevare, såsom fotadt på de enda sanna grundvalarne för ett folkbibliotek: fritt tillträde, utlåning utan för stora svårigheter och tillfälle till läsning på stället. Man torde hafva förhoppning om, att inträdet i Göteborgs museum skall betydligt underlättas, till fromma för det stora och vackra foretaget och ej minst för det ändamål, som afsetts med biblioteket. Äfven om inträdesafgifterna för det egentliga museum skulle för alla dagar försvinna, lär dock, så snart nödigt utrymme kan erhållas för biblioteket, detta komma att utgöra en del af det hela med fri tillgång till sjeltva boksamlingen och läsesalarna, dock med undantag af det kabinett, i hvilket komma att placeras dyrare tidskrifter, atlandska tidningar m. m., hvilka mindre äro afsedda för massan af folket, än en samhällsklass, som kan erlägga den inträdesafgift, som är nödvändig för uppehällandet af ett dylikt kabinett. Till dess så kan ordnas, är det glädjande ——A! LL ——