Göteborgsposten – 28 februari 1862, sida 2

— Det är mr Vanees stil, sade hon med en blick på utanskriften. Hon skyndade att bryta sigillet och läste: Castle Marling, lördag. Min bästa Isabel! Jag har sjelf öppnat brefvet från mr Carlyle, ty då det anlände hit, hade min man seglat ut med sin yacht. Jag vet knappast, huru jag skall kunna uttrycka min bäpnad och Smärta vid emottagandet af denna sorgliga nyhet. Min man kan ej vara långt ifrån kusten, ty han har lofvat mig att vara tillbaka senast i morgon, söndag. Var öfvertygad om, att han ej skall forspilla ett enda ögonblick, utan genast skynda till East Lynne. Jag är för upprörd att kunna skrifva mera till er; men var öfvertygad om mitt deltagande. Låt ej nedslå er, och räkna på vänskap af Er tillgifna Emma Mount Severn. Vid äsynen af underskriften öfverdrogs Isabellas bleka kinder af en plötslig rodnad, ty hon tänkte inom sig, att det var föga ädelt eller värdigt af Emma Vane, att så begagna det första tillfälle som gafs, för att pryda sig med titeln Mount Severn Isabel utstötte en suck och lemnade brefvet åt Carlyle, som hastigt genomögnade detsamma. Kommen till underskriften, rynkade han ögonbrynen och bet ihop läpparne. Han kände sig säkerligen slagen af samma tanke, som uppstått hos Isabel. — Om mrs Vane haft litet hjerta, utbrast han lifligt, skulle hon sjelf skyndat bit, emedan bon måste veta, i hvilken belägenbet ni befinner er.