Göteborgsposten – 26 februari 1862, sida 2

ingssel blifvit från banan utgallrade och icke unnatj å stationerne användas, så har trak kassan icke blifvit med någon slitningsostnad för denna materiel belastad. Denna eliting, eller rälernas försämring, uppgår visserigen till en medelkostnad af omkring 4,000 dr pr mil, för år räknadt, men då något gentligt ombyte af räler, med den rörelse om på våra jernvägar kan förväntas, säkerigen icke behöfver börjas förr än om 20 år ych sedermera kommer att fortgå under fölande tio år innan alla de först inlagda räerna äro med nya ersatta, så vore det nära nog att förneka allt framåtskridande, om man cke antoge, att den årliga inkomsten efter 20 år vext till den höjd, att kostnaden för rälernas ombyte under derpå följande 10 år, eller emellan det 20:de och 30:de, utan svårighet genom intradernas öfverskott kunde bestridas. Om jernvärdet af de förslitna räserna icke tages i beräkning, kostar ombytet af räler på en mil, då skarsjern, bottenplåtar m. m. äro i behåll, högst 120,000 rdr och således, t. ex. for de 42 milen emellan Stockholm och Göteborg, 5,040,000 rdr, eller då förnyelsen verkställes under loppet af 10 år, 504,000 rdr årligen; men då de förslitna rälerna kunna omvalsas till nya och deras jernvärde, före denna omvalsning, med visshet kan antagas till hälften af den för hvarje mils ombyte här ofvan uppgifna kostnad, så kommer rälsombytet således att uppgå till endast 252,000 rdr pr år under de tio år, som detta ombyte varar. De första 2:ne tiotalen af år är således ingen synnerlig utgift att befara tör ralernas underhåll och efter denna tid har rörelsen utan tvifvel blifvit stark nog att bekosta deras ombyte. Skulle rörelsen å jernvägen så tilltaga, att rälerna utslitas hastigare, så är ju detta ett glädjande tecken; ty med den ökade rörelsen komma då ökade tillgångar för alla slags utgifter, och således ätven för den ifrågavarande. Beträffande försämriogen och deraf påkalladt ombyte af sliper eller rålernas underlag, så står sådant snart för dörren, i den män, som den ena bandelen efter den andra blifver 8 år gammal, sedan sliperna derå blifvit nedlagda. Med den erfarenhet om inköpspris och nedläggningskostuad, som redan vunmts, kan numera med säkerhet antagas, att de årliga utgifterna för behöfligt utbyte af sliper på statsbanorna skola högst uppgå till 3,000 rdr pr mil. Skulle de pågäende försöken att genom slipernas preparering medelst någon metallösning under någon viss längre tid skydda dem från förruttnelse, lemna önskade resultater, så måste förenämnde kostnad naturligtvis minskas. På de nu till nära 25 mils längd för trafik öppnade här afsedda stambanorna skulle denna utgift således komwa att uppgå till 75,000 riksdaler årligen. Med samma belopp måste således nettobehållningen och de deraf beroende insättningarne hos Kiksgäldskontoret minskas efter nästa och närmast derpå följande år, såvida icke trafiken under tiden, såsom det synes vara skäl att förmoda, vexer med samma och större belopp än det, hvartill utgifterna för slipernas utbyte kunna stiga. Underhållet af lokomotiver, passagerareoch godsvagnar både i Malmö och Göteborg är redan så stort, pr mil räknadt. som det ätven med banornas längre utsträckning kan antagas blifva i framtiden, ty de betydliga omkostnader, som detta underhåll fordrar sor verkstäder och dessas machiner, ingeniörer, verkmästare samt arbetare, drabba nu ensamt bandelarno mellan Göteborg och Töreboda samt Malmö och Hessleholm, samt ökas ej i förhållande ull de trafikerade banornas förlängning, utan kunna tvärtom antagas undergå en så stor torunnskning pr mil, som ungefärligen motsvarar den större underhållskostnad å materielen, hvilken blitver en följd af den ursprungliga uppsättningens tilltagande ålder soch förslitning. Den kostnad pr mil, som den rörliga materielens underhåll år 1861 erfordrat och som är behörigen påförd detta konto, soch hvars belopp bhtviv afdraget på trafiksinkomsterna innan gbehållningen derå öfverlemnades ull Riksgäldskontoret, torde således kunna anses såsom normal och i det närmaste ssådan som den allt tramgent, på grund af närvarande förhållanden, med skäl kan beraknas sorblitva. Sjelfva tornyelsen af lokomotiver och vagnar, som icke blifvit afräknad, måste dermot upptagas ull cirka 1,500 rdr för hvardera eller tillsammans 3,000 rdr pr mil ärligen. Dessa nu uppgifna kostnader för förnyelse af sliper, lokomotiver och vagnar utgöra således tillsammans 6,000 rdr pr mil eller för 25 mil 150,000 rår årligen. Det visar sig alltså ej allenast ati 1861 ärs trafikinkomstei hafärka den summa sam matavarar slitninger — — mm e rr L3A3 — 3— — . rm ms mm HH mm m