Göteborgsposten – 26 februari 1862, sida 1

Junkturen 1819; konstituerad lärare i natur lustorien 1821; Gymnasii-adjunkt 1822; ritulä lektor 1823). Åt stiftets lärarekorpe vald deltog han i den revision af läroverken, son sammanträdde i Stockholm hösten 1832; Gym nasii-rektor 1833, 1838, 1839. Vid biskops. suvalet i Göteborg 1840, erhöll W. Jemte dok: rerna A. Bruhu och 5 Kamp ett rum e lorslaget. Ar 1842 hugnades han med ut märkelsen utar Nordstjerneorden; hvarjemie han vid nuvarande konungeng kroning utnämndes till teologie doktor. Är 1849 prestvigdes han och tillträdde 1850 såsom äldste lektor Säfve prebende-pastorat. Till sedamot at Kongl. Vet:-och Vittorhets-Samhället invaldes han år 1821 och fungerade såsom dess ordförande 1827. Efter att är 1852 på grund af sin höga alder hatva erhållit atsked trän sin innehafvande lektorsbetattmng med ponslön, togs dock äfven sedermera haus verksamhet i anspråk, i det han från 1857 tjenstgjorde såsom direktör vid härvarande Bankodiskont. Hans helsa, ehuru på senare tider betydligt försvagad, gaf dock icke någon omedelbar anledning till fruktan, då han hastigt och utan föregående sjukdom den 2:dre December sistl. år afled, efterlemnande i sorg sin enka, Maria Elisabeth, född Leffler, med hvilken ban sedan år 1824 varit i ett iy okligt äktenskap förenad. Wadström, som under 36 år varit lärare och under storsta delen af denna tid undervisat i ett ämne, der man tycker att lärarens personlighet är at mindre betydelse, då hvarken santasien eller hjertat tå turbera de archimediska cirklarne, har likväl af siaa lärjungar tillvuonit sig det enhälliga vittnesbörd, att hans rediga, klara och högst bestämda framställningssätt ej blott underlättade deras bemodande att fatta läran om vinklars mått och talens proportioner, utan i kratt af hans sjals energi synbart inverkade att väcka deras kärlek för noggrannhet, för ordning och rätt i både andens verld och de yttre sörhällandena. Disciplinen uppehöll han i hog grad, dervid man kände, hurn det egna exemplet var den yppersta tyngdkratten. I de dagar blef dock en lektors rykte mest beroende utat hans anseende såsom konsistorial. I detta hänseende synes allmänna meningen vara att han öfvertråftade sig sjelf, äfven då man högt uppskattade matheseos lektorna förtjenster. Det ordningesine, den rättskansla, som man kan säga vara beslägtad med matematiken, lär aldrig hafva öfvergifvit honom vid konsistoriibordet, hvarföre hans råd angägos få betydelse efter en vida högre måttstock än den aritmetiska. Syuftets användande af sin roeträtt, då det gällde att inför tonen uttala land hvilka det önskade, att biskopsval måtte anställas, är det ojäfvigaste vittnesbörd på nämnde omdöme om W. såsom konsistorial. Emellertid var dock detta icke ofverenestämnande med hans egna åsigter om biekopsemvetets dyrd, enligt hvilka dertill sordrades indra förberedelser och studier än dem han littills idkat; och då han istället för biskopskorset erhöll Nordstjernan, fann han efter get yttrande denna ,vida lättare att bära.Men han satt icke blott i ett verk, som närnast stod under konungen, utan äfven i ett, lit man insättes af ständermakten, och der ar det nämnda både rättsoch ordningssinjet lika mäktigt att bereda honom förtroende. 3ällan är presteståndet, som nödgas draga enna, som det synes, för detsamma något remmande tunga, i tillfälle att sätta jemte t. x. en borgareståndets ledamot, som lefver ch rör sig inom siflrornas vorld, någon i ankodiskontens mysterier så grundligt hemhnastadd som d:r Wadström. tä Man har klandrat, att han såsom redand råhårig lät sig prestviga och blef preebende— An —VV —— OM er t