Göteborgsposten – 25 februari 1862, sida 1

nat ett sådant skådespel. Jag såg massor, hundradetals, ja, en riktig sky af flädermöss, hvilka alla slaxade med vingarne. De flögo in genom de öppna fönstren, sväfvade öfver vära hufvuden och skulle tillochmed ha flugit oss i ansigtet, om vi icke dragit oss tillbaka. — Wells, sade mrs Mason l mig, det är sällsamt, icke sannt? Hvad kan väl detta betyda ? I — Det bådar ej något godt, svarade jag. ! — Hon började skratta, ty hon är ingalunda vidskoplig, och hon gör narr åt drömmar, syner och uppenbarelser. Hon har erhållit god uppfostran och har fordom varit guvernant för lady Isabel, sådana qvinnor äro för lärda, att vara lattrogna. Mr Carlyle nickade jakande. Och huru förklarar ni detta ? fortfor mrs Mason skämtsamt. — Jag minnes mig aldrig hafva sctt på en gång ett så stort antal af dessa djur, svarade jag; men jag påminner mig hafva hört sägas, att när de samlas på detta sätt, skall det vara ett säkert tecken till att döden ej är långt borta. — Låtom oss hoppas, att döden icke inträder inom detta hus, sade nu mrs Mason med en suck och tänkte säkerligen på my lord, i det hon stängde fönstret. — Fladermossen fortforo ännu en stund att flaxa mot fönsterrutorna. Mrs Mason samtalade ännu några minuter med mig och meddelade mig några befallningar. När hon slutat, fästade jag mina ögon åter på fönstret, men blef då ej mera varse någon enda slädermus. Jag öppnade fönstret och tittade ut åt alla sidor, men de hade flugit sin kos, hela svärmen. oe