Göteborgsposten – 22 februari 1862, sida 1

— 2 12 a — — ren sitt Somnforskakande tungomål till stadens innevånare oaktadt en byggnad i närmaste grannskap stod i ljus låga. Vål var äfven detta. Först och framst emedan hjelp der så foga kunnat uträtta, da 1 anseende till det lugna vädret ingen storre tara var förhanden, och dels och synnerhet emedan ett sådant uppbåd ar stadens innevånare lätt kunnat fått pliktas med förlusten al ett eller annat menniskolif. Hade nemligen några tusen personer samt dertill hela sprutattiraljeu sökt sig en väg ofver ellven wl baanastallet skulle trolgtvis olyckor ej kunnat undvikas. Isen ar Visserligen på sina stälien så tjock, som man under våra vintrar kan bogara; men här och der finnas öppna os, utan knappt en isskorpa, amt otverallt alJuseringevakar, hvilka på sina ställen ärv så täta, att isen mera liknar ett fisknäl än en tätare vanad. Detta oaktadt lyckades man få ev afirivilliga brandkärens sprutor otver isen, endast med handkran. Det skulle kanske afven varit nästan omojligt att med hästar taga sig Öfver atunnstone den genaste vägen. Under sådana iorhallanden ma man lyckonska sig att ej flera törsokte den vädliga tärden; alla skulle måbhanda ej uterkommut. Sistl. November månad afgick från Uddevalla till LOndon angfartyget Ceres med last af hatre. Fartyget råkade ut för en at de valdsamma stormar, hvilka uuder denna månad härjade kring hela norden, och man hörde ej nägot af detsamma. Ehuru maskinen var svag, endast 25 hästkrafter, hade man dock i det längsta förhoppning om att denua skulle kunnat tillåta fartyget att hälla sjön. Man ville derföre i det längsta ej tro på nagon olycka; men nu, sedan tre månader förflutit utan att ringaste underrättelse om fartygets öde ingätt, mäste man tyvärr antaga ej allenast för sannolikt utan sasom bestämdt, utt fartyget gatt till botten utan att någon enda man blitvit räddad. Det är hemskt att tänka sig en sådan händelse, da en dyrbar egendom och så mänga menniskolif ga föriorade, utan att en enda blir öfrig för att för de hemmavarande sörjande atminstone kunna berätta nagot om det närmare förloppet vid olyckshändelsen. Befälet var ungt och raskt folk: kaptenen 30 ar gammal och styrmannen, äfven utexaminerad kapten, allenast 23, bada hemma här i staden. Det ar öfverallt vanligt att vid de ställen, der en fatalietid understundom gör sig gällande, äfven finnes en yttre tidmätare, som för allmän heten och specielt för de at fatalietiden beroende ger tillkänna när den vigtiga stunden är inne. I våra smastäder är till och med klocktaslan a rädhuset en så framstående sak, att staden, den förutan, skulle vara beröfvad sin största och mest i ögonen fallande prydnad. Då vårt radhus efter Nikodemus Tessins ritning uppfördes, anbringades äfven för denna nödvändiga persedel en plats, hvilken snillebyggmästaren använde på ett sätt, som ger lyftning at hela byggnaden. Den efterkommande arkitekt, som lade en våning till på byggnaden, aktade sig visligen att störa denna frouton och höjde endast genom förlängning af andra radens pelare. Men eftekten är dock förlorad så länge den beräknade urtaflan ej fyller den för henne bestämda plats, utan frontonens mörka öga skall vemodsfullt stirra ur sin djupa grop. Dessutom, hvilken är rådhusrättens fatalieklocka: domkyrkans, tyska kyrkans, den i stora salen anbragta eller föredragande rådmannens? Det går dock väl an med frånvaro af ett ur på rådhusetyttersida, synnerligast som de humane tjenstemännen derstädes ej så noga räkna den möjligtvis varande tidsskillnaden mellan de olika församlingarnes klockor; värre är forhållandet med den oefterrättliga klockan å jernvägens stationshus, Låt min egen klocka vara t ex. 7 på samma gång — 2 222199 0 0 0 0 0 R R-—-—0 OR —— —