Göteborgsposten – 22 februari 1862, sida 1

marscherat genom både Frankrike och Tyskland. Jag tycker; om att ibland förändra vistelseort. — Bethel, jag har någonting att fråga er om, fortfor mr Carlyle och sänkte rösten. Vill ni göra mig den tjensten att i ert minne återkalla den afton, då Hallijohn blef mördad. — Jag tycker ej om sådana smärtsamma minnen, utbrast mr Bethel. — Det är növåndigt, sade mr Carlyle lugnt. Jag har fått veta, fastän denna händelse icke blef omnämnd vid ransakningen, att Richard Hare bade ett samtal med er i skogen, några minuter efter det dådet föröfvats. Nå... — Hvem har sagt er det? afbröt Bethel. — Derom är ej frågan. Min sagesman är fullt pålitlig. — Nåväl, det är sannt, jag erkänner det, och att jag icke meddelat denna bändelse kommer sig deraf, att jag icke velat bidraga till Richards fördömande. Han träffade mig verkligen i skogen och var då ett rof för den djupaste rörelse. — Frågade han er icke om ni sett en viss älskare till Afy hastigt springa ut från hyddan? — Jo, han talade med mig om en.., om en... vid namn Thorn. Ja, så hette han. Thorn, så var det. Jag trodde att han var vansinnig eller sökte bedraga mig. — Hör mig, Bethel, fortfor Carlyle ifrigt. Ni måste öppna för mig ert hjerta, ni bar ingenting alls att befara; nå, har ni verkligen sett den der Thorn? — Jag såg ingen annan än Richard Hare, svarade Bethel, och jag känner ej till den person, om hvilken ni