Göteborgsposten – 21 februari 1862, sida 2

Hvad skulle hon väl ha sagt, om hon vetat, att det ej var nog med dessa två. — Ått kasta bort tio shillings för tvenne eländiga bitar pappar! mumlade miss Carlyle. Ni har alltid slösat, då det gällt penningar, Archibald, och så skall ni alltid komma att göra. Jag önskar verkligen, att jag hade er börs. — En så liten summa kan ej vara oss till något mehn, Cornelia. Kane är sa olycklig, och tänk sedan på hans många barn, — Ah, min vän, sade miss Corny, jag skulle tro, att han sjelf bör tänka på dem, och jag antager det vara hans eget fel, att de kommit hit till verlden. Så är det alltid: fattiga skaffa sig en mängd barn omkring sig och tigga sedan. — Enfin! se der äro biljetterna, jag Har köpt och betalt dem, så att det nu är sä godt att de begagnas. Ni skall få mig till sällskap, Cornelia. — Jo, det blir någonting herrligt, detta. Vi skola sätta oss der på tvenne bänkar, lika tvenne gäss, och till förströelse räkna ljusens antal. Jo, det blir just en angenäm afton! — Ni behöfver ej frukta för några tomma bänkar. Mount Severns bege sig dit, och alla menniskor här i West Lynne befinna sig liksom i en yrsel, för att få biljetter. Jag förmodar, att ni har en ... en... hufvudbonad, tillade han med en blick på eysterna underliga hårklädsel, som ni kan begagna på konserten, Cornelia, annars gjorde ni bäst uti att med det snaraste skaffa er en sådan, Denna fråga retade miss Carlyle.