Göteborgsposten – 21 februari 1862, sida 2

icke heller, men i hög grad nervös retlig och då hon talar om nämnde händelse, kommer inbillningen påtagligt alltför mycket med. — Således reducerar sig händelsen lyckligtvis till vida mindre dimension än Folkets Tidning berättar; men i alla fall är det i hög grad förtrytelseväckande, att man, såväl i hufvudstaden som i landsorten icke låter ensamma fruntimmer få gå oantastade och önskligt vore att de här skyldige upptäcktes, så att de blefve straffade för sin råhet och deras namn lemnade åt offentligheten. Den nordiska festen kommer i Lund att firas d. 22 d:s å akademiska föreningen. På det Malmöboar genast efter dess slut må kunna återresa, kommer extra bantåg att på natten afgå. Från Öresund ekrifves d. 17 Febr.: Väderleken omvexlar jemnt med köld och blidväder; vid Köpenhamn ligger isen till Tre Kronor, men yttre segelleden har i dessa dagar åter blifvit öppen. I Landskrona har bildat sig en musikaliskt-dramatisk förening, som alltemellanåt gifver offentliga soirer. På Mozarts födelsedag d. 27 jan. gafs en väl arrangerad konsert, der endast Mozarts musik uppfördes. Dess senaste soire, som gafs d. 12 d:s, var uteslutande dramatisk. Dervid uppfördes: Berthas piano, Inte en smula jaloux och I Bohuslänska skärgården. Föreningens prestationer skola vara utmärkt lyckade och bereda naturligtvis för umgängeslifvet på stället många angenäma stunder. Gångbron af jern i Norrköping. Kostnadsförslaget och ritningen till denna mycket omordade och ändtligen beslutade bro öfver strömmen mellan Rådstufveoch Sandgatorna hafva uu blifvit af magistraten och borgareskapets äldsta fastställda. Bron, som blir 312 fot 6 tum lång och 9 fot bred mellan barriererna, skall förfärdigas vid Motala verkstad och vara färdig till d. 1 September mot ett pris af 21,000 rdr. De förberedande kostnaderna, såsom till landfästen, stenkistor, kasuner o. d. uppgå särskildt till 28,000 rdr, så att totala kostnaden är beräknad till 49,000 rdr, hvarvid det dock ej lärer stanna. Sällsam naturtilldragelse. I Norrköpings Tidningar för d. 15 d:s läses: I en skrifvelse från en egendom vid södra stranden af sjön Glan underrättar man oss om en naturtilldragelse, om hvarverklighet man kunde, efter vanligt sätt att se, hysa stora betänkligheter, i fall den ej vore bevittnad af personer, höjda öfver allt skrock och egande anspråk på full trovärdighet. Det är ett af dessa fenomen i den materiela verlden, som stå så på gränsen af det öfvernaturliga, att vi känna oss frestade att med Hamlet utbrista: Emellan himmel och jord, Horatio, finnes mycket, hvarom din filosofi ej drömmer. Vi beklaga att brefskrifvaren uraktlåtit att nämna tiden på dygnet, då fenomenet egde rum, hvarpå beror mycket af det underbara dervid. Vi låna ur sjelfva skrifvelsen den osmyckade berättelsen om tilldragelsen, lydande sålunda: Förliden Lördag d. 8 d:s, under klar luft och kanske omkring 20 graders köld, visade sig på sjön Glan för personer, stående vid dess södra strand, mot norra sidan af sjön, en i hög grad storartad hägring, bestående deruti att på isen syntes röra sig en stor massa af trupper, formerande olika ställningar, såsom öppen fyrkant, m. m. Intet kavalleri syntes, endast fotfolk. Efter 2 å 3 minuter formerades marschordning, och truppen tågade af, d. v. s. fenomenet försvann så sakta, att det syntes som om truppstyrkan marscherat bort. Naturskådespelet visade sig mycket tydligt. I fordna dagar skulle en sådan syn hafva blifvit tagen som ett järtecken till krig och örlig, och vidskepelsen och listen skulle ej försummat att af den draga all möjlig vinst. Ehuru vi äfven nu visserligen ej kunna till fullo förklara densamma, hafva vi dock af det naturvetenskapliga studiet fått så många problemer, som kunna anses lika oförklarliga, lösta, att vi ej ett ögonblick kunna tvifla på att dessa och dylika företeelser ega sin ganska naturliga förklaringsgrund, hvilken vetenskapen också eu dag skall komma på spåren. Vi känna specielt ett par dylika berättelser om syner, eller hägringar, ehuru detta ej egentligen är rätta ordet för dessa luftbilder, som haft isfält till skådeplats. I polarländerna äro de ingen sällsynthet. Den närmast till hands liggande förklaringen, är att optiken härvid spelar hufvudrolen och att det hela åstadkommes af reflexer. Vi kunna ju tänka oss, att en tilldragelse på