Göteborgsposten – 20 februari 1862, sida 1

— — —— —ä—— —— äfven stå ut med sekyddet af vår industri och våra handtverkerier. Nationalekonomerna må säga hvad de vilja, men utan orättsärdighet kan ingen industri, ingen sabrikauon som ej sjelf betalar sig, göras lönande för dess idkare genom något s. k. lagligt skydd. En industri at dylikt slag kan blott ge vinst, ifall penningarne genom onaturlig beskattning tvingas ur annat tolks fickor. Men, sade Norden, skyddet skall liksom skyddstullbanden i alia tider och verldsdelar, blott fortfara tills den sålunda genom allmosor uppammade industrien kan stå på egna ben och letva af egna medel. ÅÄtven denna gång gat således sodern efter och lät genom en tulltariff beskatta sig, d. v. 8. åktadkomma en konstlad förhojning i priset på alla sornödenheter, hvilka icke vunnos af det inhemska åkerbruket. Det lönande arbetet mäste lörse det icke lönande, det skadliga med penningar, så att det åtminstone syntes lönande. Lankees list och slughet hatva blifvit till ordspråk. Då de väl tått smak på att taga ur den gemensamma statskassan, upptäckte de att det ur detsamma härflytande skyddet gjorde tulltariffer nödvändiga. De bearbetade kongressregeringens extravagans och förskaftade sig genom kongressen penningar för att inköpa ofantligt stora, vesterut belägna landsträckor. För att kunna framställa stora anspråk på nationalskatten anlade de skeppsvart och flotistationer på alldeles olämpliga ställen, byggde fästningar, hvarest de ej voro nödiga, upptörde fyrtorn vid kuster, der ingen fara var på färde samt ordentligt betäckte sina nordkuster med allehanda byggnader af detta slag, medan sydkusterna ifrån Virginien ända tul io Grande i Texas äro blott sparsamt försedda med dessa sjöfartens nödvändiga hjelpmedel. Vid sydkusterna finner mån dessutom här och der ett halffärdigt läste, men ingen enda plats på hviken ett skepp kan byggas eller ens förbättras. Betraktar man dessa saker närmare, så skall man i dem finna en djup källa till forbittring för sydstaterna. Deu ar dock ej hufvudkällan utan blott en al de orsaker, hvilka ännu mera upprifvit tvedrägten. Men nekas kan dock ej att man kan bli ytterst törbittrad äfven af den omständigheten att utgifterna för nationalföretag beslutas i norden, men indritvas i södern. Det var således icke nog med att södern tillfölje al orimliga införseltullar blifvit tvungne att köpa nordstaternas dyra industrialster, utan den har äfven blitvit utesluten från delaktighet i de förbättringar, hvilka på gemensam bekostnad blifvit utförda. På detta sätt bortskämda, smekta och gynnade, ansågo sig slutligen yankees för en helt och hållet afskild, öfverlägsen , högre race. Se blott, sade de, huru vår skoppsfart, vår handel och industri, våra städers prakt och skönhet kontrastera med söderns förhållanden, och erkänn att allt detta bevisar vår races öfverlägsenhet. Härmed föorknippade sig äfven den inbillningen, att de tillfolje af vårt ,slafsystem ej med heder kunde göra gemensam sak med oss i de nya gemensamma territorierna. Men vi hade redan slafvar, då de begärde att vi skulle inträda i unionen. De visste detta mycket väl, ty de stulo sjelfva eller i förening med engelsmännen. negrerne på de afrikanska kusterna, förde dem i sina egna skepp till Amerika och sålde dem till oss. Trots detta tysta erkännande af slafveriet, trots konstitutionen och genom densamma bestämda lagliga förpligtelser, förkunnade de för oss en ,,högre lag och betecknade föreningen med oss såsom ,ett förbund med helvetet. Till följe af dessa åsigter inom nordstaterna fann sig tre klädd än någon af de granna — vara bekant