Göteborgsposten – 20 februari 1862, sida 1

— Ja, hon är enklare klådd an nägon af de granna — än ni sjelf t. ex. Grefven har förändrats mycket, men jag skulle dock kännt igen dem båda öfverallt. Jag skulle ha kännt igen henne på hennes likhet med sin mor, bon har alldeles samma ögon och samma milda uttryck i ansigtet. Grefvens vagn, en öppen jagtvagn, väntade vid kyrkoporten, då gudstjensten var slutad. Grefven förde sin dotter till vagnen och skulle just sätta sin sjuka fot på vagnsteget, då han blef varse mr Carlyle. Grefven vände sig om och räckte ut handen. En person, som kunde köpa East Lynne, var värd att bli emottagen som en jemnlike, fastän han blott var advokat i en småstad. vagnen och aftog sin hatt för lady Isabel. Hon nickade med ett behagligt leende och räckte honom sin band. — Jag har mycket att säga er, sade grefven. Jag skulle önska, att ni ville fara hem med oss. Var för återting bättre för er. var. Mr Carlyle gick åt sidan, för att säga några ord till sin syster. — Cornelia jag kommer ej hem till middagen, utan jag åker med lord Mount Severn. Farval, Barbara. Mr Carlyle hoppade upp i vagnen, följd af grefven, och ekipaget rullade bort. Solen sken ännu, men dagens ljus hade brunnit ut för Barbara Hare, Mr Carlyle vexlade handslag med lorden, närmade sig stoden af dagen gäst på East Lynne, om ni ej har någonHan log fortroligt medan han talade, och Carlyle gjorde likaså. Gäst på East Lynne! det var just hvad grefvan nu — Huru kan han känna grefven så väl? huru kan hanl