Göteborgsposten – 20 februari 1862, sida 1

Article Image
—— industriela, sociala och blott på sista tiden något litet politiska. Yankeestaterna idka tabriksoch handelsrörelse samt sjöfart; sydstaterna äro egentligen åkerbrukare. Amerikas mest vinstgifvande arbete var soderns åkerbruk. Förenta staternas egna handelsstatistik bevisar detta, ty den ådagalägger aw ungetär tre sjerdedelar at den nauonala exporten består af söderns produkter. Detta törhållande skiljde således Förenta staterna i tvenne delar med helt olika fysiska förhållanden. Jordbruksarbetet var i den ena delen föga och i den andra mycket vinstbringande. Till följe häraf tann nordens arbetare det vida lättare och mera lönande att gå till sjos än att hemma lida brist, medan hans yrkesbroder i södern med lätthet kunde afvinna den yppiga jorden tillräckligt för ett beqvämt lif. Sålunda sforenade sig vid unionens bildande tvenne olika länder, af hvilka det ena företrädesvis hade utvecklat sig som handlande, fiskande och sjötarande, det andra deremot säsom åkerbrukande. Men snart kom yankees att tänka på ätskilliga saker, som ej förut fallit dem i sinnet. Jag vill här antöra ett exempel på deras tankegång: Det är visst bra att idka fiskeri, sade de tor sig sjelfva, men fisket är dock ett föga lönande yrke. Likväl måste det för nationala andamål beskyddas. Låtom oss derföre beskydda den fisk som fångas af yankees genom förhöjda tullar för den fisk, som fångas af andra nationer; låtom oss tillochmed tör att göra detta Skydd rätt uppmuntrande utbetala eu premie på all fisk, som fångas af yankees. Detta betyder med andra ord: Låtom oss beskatta åkerbruket i Södern, hvilket är så inbringande till törmån för våra fiskare, hvilkas näringstång ej kan bestå utan skydd och extra betalning. — Och sålunda togs hvarje år mycket betydliga summor ur den gemensamma unionskassan, betydliga summor tor att gifva fiskarne en profit, hvilken yrket sjelst icke inbringade. Unionskassans penningar var dock till större delen söderns penningar, och på detta sätt måste södern betala tör fisk, hvilken den ej ens kunde få köpa för de mest konstlade höga priser. På detta sätt fortgick det många år igenom, i det norden föregaf ait en fiskarflotta vore oumbärlig som en förskola för handeleoch krigsflottan. Men då det befanns ati handelsoch krigsflottan förstorades och växte äfven utan fiskare, fordrade södern upprepade gånger att fiskeripremieakten skulle upphätvas, men norden vägrade alltjemt att gifva sitt bifall härtill. Enligt törbundsfördraget har kongressen ingen ratt att beskatta vissa medborgare till förmån för andra. Skatterna m ste fördelas jemnt och ingen skyddstull tälas, hvilken är till nytta för få, men till skada för alla andra medborgare. Slutligen kom det år 1812 till krig med England, för att skydda nordens intressen och gynna dess handel. Men detta oaktadt drog sig norden skymfligt tillbaka ur etriden och öfverlät åt södern att bära skadan af kriget. Etter freden framträdde det egentliga skyddstullpartiet starkare. Man sade: Låt oss vara fria från John Bull. Intet beroende mera af John Bull — intet alls! Låtom oss sjelfva sabricera våra förnödenheter och sjelfva exoch importera hvad vi behöfva. Låtom oss derföre uppmuntra och beskydda verkstäder och handtverkare — och då herrarne i södern idka ett mycket vinstgifvande åkerbruk, så låt dem hjelpa till att uppmuntra och beskydda. Ha de så länge hjelpt till att beskydda våra fiskerier, så måtte de väl

20 februari 1862, sida 1

Thumbnail