Göteborgsposten – 20 februari 1862, sida 1

D — grefvens och hans dotters besök, och han frågade mig då, om jag trodde, att de obetydliga West Lynne-familjerna tänkte påtvinga lord Mount Severn sina besök. Det var i eynnerhet plymen, som bragte honom ur lynne. — Den är också mycket lång, anmärkte miss Carlyle. Barbara skulle denna dag sitta i Carlyleiska bänken i kyrkan, emedan hon ansåg, att ju längre hon befann sig ifrån rådmannen, desto bättre var det. Man kunde ej veta, han skulle lätt kunna hämnas med att rycka plymen ur hatten. De hade ej väl tagit plats, förrän några främmande kommo gående uppåt kyrkogången: en gentleman, som linkade då ban gick och hade fårad panna samt grått hår, och en ung dame. Barbara såg sig nyfiket om, men satte sig genast åter till rätta: det kunde ej vara de väntade främmande, ty den unga ladyns drägt var för enkel. Hon bar nemligen en ljus musslinsklädning med gredelina ränder. och en halmhatt: sjelfva miss Corny skulle kunnat bära en sådan på en hvardag, och ändå icke funnit sig för grann ; men det var en lämplig drägt för en het sommardag. Den gamle slottshofmästaren gick framför dem, röjde väg med sin batong samt visade dem in i East Lynnes bänk, som ej på många år varit begagnad. — Hvilka i all verlden kunna de vara? hviskade Barbara till miss Carlyle. — Gretven och lady Isabel. — Barbara blef alldeles purpurrod i ansigtet och stirrade förvånad på miss Corny. Men... hon kar ju hvarken sidenklädning, eller plymer, eller någonting! sade Barbara. Hon är simplare klädd än någon annan i hela kyrkan, i