Göteborgsposten – 19 februari 1862, sida 2

nalanteckningar, hvilka tillfälligtvis legat lösa. Som ingen anledning sanns att misstänka andra tjusvar än råttor, hvaraf det sanns en mängd, uppbröts golfvet, då de saknade papparen der funnos, men sönderskurna i små bitar. Utomdess fanns der ett parti handdukar, sannolikt tid efter annan tillgripna af samma tjufvar. Underjordiskt buller. I Ystads Tidning berättas: Inom Skurups socken icke långt från Svaneholm, ligger en stor och temligt hög backe, Hyltaskogsbacken kallad, hvarifrån man kan se icke mindre än 15 kyrkor, 10 herregårdar och 20 väderqvarnar. I denna backe låter vid vissa tider, isynnerhet vintertiden under stark frost, ett underjordiskt buller och dån höra sig, hvilket liknar en aflägsen åska eller ett långt aflägset kanondunder. Detta underjordiska dån har icke sedan 1855 och 1856 års vintrar låtit höra sig förr än nu under innevarande vinter, fast då i ringa mån, vid några få tillfällen. Under förstnämnde år hördes vid ett tillfälle vid midnatten detta buller så skarpt att solket å angränsandeställenuppväcktes ur sin sömn, och tog för gifvet, att antingen en mur kullfallit eller någon brunn ingenramlat. Orsaken till dylika underjordiska dån beskrifves af de naturkunnige vara den: att jorden är full af många och stora hålor, likasom den är full af svafvel och jernpartiklar. När de svafveldunster, som fylla dessa hålor antändas, så blir luften, som de derjemte innehålla, genom värmen satt i en stark rörelse; den utvidgar sig med mycken styrka och far af den ena hålan i den andra för att söka utlopp. Derat uppkomma de skakningar i jordens yta som vi så ofta erfara, de starka buller och brak som man hör under jorden och de tjocka svafveldunster som understundom i så stor mängd uppstiga ur jorden att dagen förvandlas till den mörkaste natt. En rått-besvärjare. I en skånsk tidning läser man: Industrien har tusende grenar, och dess riddare veta söka sin utkomst på alla möjliga sätt. Så har t. ex. en dylik riddare i dessa dagar uppträdt hår å orten, med föregifvande att på ett mysteriöst sätt, utan att begagna sig af hvarken råttmos eller annat giftämne, kunna fördrifva eller helt enkelt borthexa råttor och möss, så att dessa truppvis i allas åsyn skola borttåga från stället. Han gör detta mot en ersättning af 3 rdr rmt, hvilka penningar hexmästaren naturligtvis vill uppbära i förskott, såvida man vill blifva qvitt dessa näsvisa snyltgäster, hvaraf i år mer än vanligt finnes allestädes. Innan) han företager sig experimentet gör han likvist ett förbehåll, nemligen att det för honom omöjligen kan lyckas, så framt ohyran är dess segare påsänd. Skulle möjligtvis då hans hocus pocus icke åstadkomma ett önskadt resultat, så är det naturligtvis icke han, utan de lika hexkunniga påsändarne som dertill ha skulden, och i så tall lära vid alla hans försök dessa få uppbära skulden; ty det är icke utan att det alltsomoftast misslyckas, och hvad gör det? Han har emellertid förtjent på affären, och de lurade endast erlagt några böter för sin lättrogenhet. Det ar emellertid förunderligt, att det ännu finnes personer, som i dessa upplysta tider till den grad låta förleda sig och sätta tro till dylika gycklerier och konster. Faststäldt reglemente. K. M:t har fastställt ew af kgs befhde i Westmanlands län och konsistorium i Westerås stift ingifvet förslag till reglemente, rörande förvaltning och användande af en utaf framlidne hofmarskalken grefve K. Poeses enka genom testamente gjord donation af 9,000 rdr för inrättande af ett fattighus vid Svanå bruk inom Harakers socken. Ett nationalverk. Af det tyska nationalverket Germaniens solkstammar, åt hvilket professor Firmenich Richartz egnat 21 års oafbrutet mödosamt arbete, har nu åttonde häftet, som afslutar det tredje bandet, vissat sig i bokhandeln. Hela verket skall innehålla omkring 1,000 germaniska munarter soch de efterföljande hättena äro ämnade att somsatta alla beslägtade götiskt-germaniskö stolks dialekter: Vlamingarnes, Holländarnes Frisernas, Nord-Slesvigarnos, Danskarnes, Norr männens, Svenskarnes, ISländarnes, Färöbo -larnes, Engelsmännens och Skottarnes. Inom franska akademien skulle dei 15 dennes förrättas val till en af de tre ledig: platserna, men efter 13 oafgjorda omröstnin ilgar blef det beslutadt, att nppskjuta valför rättningen i tvenne månader. Antalet af aka ————.:—-— . .Jnnwnvhvrvvuemwes——LVL