Göteborgsposten – 17 februari 1862, sida 2

if höga händer, hvilken, lik-om så mycket ! innat, förvandlades till aska d. 3 Aug. 1852. Festen började med ett musiknummer, förelIraget på me-sing--instrumenter af Wasa inlelta bataljons-musikkår. Derester uppträdde sn kör at 24 damer och lika många herrarsl ned följande af professor Z. Topelius forfattadel: Sång vid Wasa stads femte Semisekularfest, den 30 Januari 1862. O Wasa namn! O ninnets stad! Du dyra hem, du lugna bo, Der våra fäders ben fätt ro Och uer vår vagga gungat glad! Du, som på lifvets dunkla stig 1 sorg och fröjd, i lust och nod Din varma härd oss troget bjöd, O minnets stad, vi helsa dig! Din tid är hän, din glans har flytt. Förbywt är allt, som fordom kärt Oss frid och kraft hos dig beskärt, Och allt är aska, allt är nytt Vi drage bort ill annan hamn; Dock trofast varm ännu en gång Dig helsar här vår tria sång, O minnets stad! O Wasa namn! Förgångna seklers sol i dag Nedskadar hög och ljus och klar På ationen af det dom var Och nya tiders anletsdrag. Ur längst forflunna dagars samn Oss manar sadrens höga dygd Att minnas dig, o fosterbygtd! O uamn at ära, Wasa namn! Och lesve högt din dyra strand! Och letva högt hvar ädel bragd, Som hätden gömmer oförsagd Från faders grat tör tosterland! Blod af vårt blod, själ at vär själl O fäders ande, led oss du Till samma stora mål ännu! O Wasa namn, farväl, tarväl! Sedan de sista sorgliga orden förklingat, deklamerade hr Brander ett annat, afven al professorn Topelius för tillfället skrifvet, längre skaldestycke, hvars vackra, till hjertat talande ord gjorde ett djupt intryck på de närvarande. Nu uppstod kören och sjöng en tinsk sång, hvarpå rektorn Hallsten besteg katedern och, efter några ord om Österbotten, dess landskapskarakter och befolkning i forna och nuvarande tider, uppdrog en kort, men sakrik och i värdiga ord atfattad historik otver; Wasa stad, slutande sitt föredrag med uppläsandet af eu uil Hans Rej-erliga Majestat ställd, ädelt hällen och väl mouverad, underdänig boneskrist, deri stadens innevånare anhålla att få, äfven för den nya platsen, bibehålla det gamla, kära Wasanamnet, och hvilken säkert icke skall sakna underskrifter. Festen alslutades med af-jungandet at Värt land och Elaköön armias samt ett trefaldigt, af fantarer åttoljdt, ljudeligt lefve för Alexander lI. Italiens ställning berkrifves på följande sätt i en utländsk tidning af en korrespondent, hvars målning dock torde vara hållen bra mycket i rosevrödt; åtminstone synes det rå om man jemtör korrespondentens ord med de öfriga underrättelser om de svårigheter i hvilka italienska regeringen för närvarande befinner sig: — Året 1862 har ingått under lyckliga utsigter för konungariket Ttalien. Älltsom tiden skrider framåt tyckas alla forsynens välsignelser utgjutas öfver landet. rihlocamed klimatet synes ha undergått en förändring, som på visst sätt kan jemföramed det sammansmältningsarbete, hvilket nu pågår inom hvarje gren af törvaltningen. Alla de klara skyar och ljufva vindar, hvarmed Neapels bugt, Liguriens stränder och Adriatiska hafvets kust någonsin varit gynnade, tyckas nu hafva samlat sig ötver Turin. Vi ha här ett söderns paradis, dubbel herrligt genom den kontrast som utrigten till Alpernas glacierer erbjuder, och hvarje anlete strålar med ett återsken af himlahvalfvets olöränderligt leende azur. Tidens politiska tecken äro lika gynnande. Kej-arons af Österrike och hans vapensdragaro Benedeks stortaliga yttranden göra soss ej längre oroliga. Itahenarne känna sig sosvortygade att öppnandet af ett krig i Venetien beror på dem allena, och äfven de soroligaste af dem erkänna klokheten af att safvakta den lämpliga tidpunkten. Romerska trågan har at AM. Thouvenel blifvit bragt på sin spets och Italien känner sig -å säker om satt komma i besutning af sin hufvud-tad som det är derom att påfven en dag skall do kötverierna i södern dämpas allt mera och dess kallor och ressurser aro nu uttomda til -i-ta droppen såväl i det af Frans IL i Ron , bebodda Qvirinalpalatset som öfver hela der I Hegitimistiska och ultramontana verlden. l RARE